Alla rättsfall som refererar till Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
3315-13
Högsta förvaltningsdomstolen
2015-12-21
HFD 2015 ref. 80
Ett inslag i närradion har bedömts otillbörligt gynna kommersiella intressen. En särskild avgift har inte ansetts oproportionerlig, trots att inslaget varit kort och haft begränsad spridning, eftersom sändarföreningen tidigare fällts för överträdelser.
1 kap. 1 § första stycket och 12 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)
2 kap. 21 § regeringsformen (1974:152)
Artikel 10 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
14 kap. 2 §, 17 kap. 5 § första stycket 2 och 6 § radio- och tv-lagen (2010:696)
T 3269-13
Högsta domstolen
2015-12-17
NJA 2015 s. 899
NJA 2015:83
Kan kränkning av Europakonventionen genom en facklig stridsåtgärd medföra skadeståndsansvar?
NJA 2005 s. 608
NJA 2007 s. 747
NJA 2009 s. 463
AD 1998 nr 17
Europadomstolens dom X and Y v. the Netherlands, 26 March 1985, Series A no. 91
Europadomstolens dom Evaldsson and Others v. Sweden, no. 75252/01, 13 February 2007
Europadomstolens dom Blumberga v. Latvia, no. 70930/01, 14 October 2008
Europadomstolens dom Kotov v. Russia [GC], no. 54522/00, ECHR 2012
Europadomstolens dom Radio France and Others v. France (dec.) no. 53984/00, ECHR 2003-X (extracts)
Europadomstolens dom VgT Verein gegen Tierfabriken v. Switzerland, no. 24699/94, ECHR 2001-VI
Artikel 11 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
UM 3212-15
Migrationsöverdomstolen
2015-11-26
MIG 2015:17
Av en dom från Europadomstolen (Tarakhel mot Schweiz) följer att när en familj med underåriga barn ska överföras till Italien i enlighet med Dublinförordningen måste det finnas garantier om att familjen kommer att tas emot på ett lämpligt sätt. Den generella garanti som Italien utfärdat är inte tillräckligt preciserad för att uppfylla de krav som Europadomstolen uppställer. Ytterligare individuella garantier måste hämtas in innan överföringen av familjen kan verkställas. Migrationsverkets utfästelse i beslutet om överföring att detta ska ske på verkställighetsstadiet får godtas.
Europadomstolens avgörande den 4 november 2014 i mål Tarakhel mot Schweiz (29217/12)
MIG 2012:20
MIG 2013:23
1 kap. 9 § och 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juli 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
Artikel 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status som flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)
Artikel 3 i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Utlänningslagen med kommentarer, 10 uppl. 2014, s. 31 f.
Ansvarig medlemsstat Dublinförordningen Europakonventionen Garantier Non-refoulement Systematiska brister Undantag från ansvarighetsregler Utfästelse Verkställighetsstadiet Överföring
A 14-02
Arbetsdomstolen
2015-11-25
AD 2015 nr 70
Sedan två svenska fackförbund 2001 respektive 2003 vidtagit stridsåtgärder mot ett norskt bolag har kollektivavtal träffats för arbete ombord på fartyget Sava Star, som var registrerat i Panamas skeppsregister. - Tvist har uppkommit om stridsåtgärderna är otillåtna och om kollektivavtalen är ogiltiga eller oskäliga. Bolaget har yrkat att förbunden dels ska återbetala viss avgifter som bolaget i enlighet med kollektivavtalen betalat till förbunden, dels ska betala skadestånd för ekonomisk förlust som bolaget lidit till följd av stridsåtgärderna. Ett av förbundet har yrkat att bolaget ska betala allmänt skadestånd för att inte ha följt kollektivavtalen i vissa avseenden. - Arbetsdomstolen har inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om EES-avtalets regler om fri rörlighet för tjänster, som motsvarar EU-rättens regler om fri rörlighet, är tillämpliga i en situation som den aktuella. - Arbetsdomstolen har, med beaktande av EU-domstolens förhandsavgörande, funnit att bolaget varit tillhandahållare av de sjötransporttjänster som utfördes med Sava Star och att sjötransporttjänsterna omfattades av reglerna om fri rörlighet för tjänster. Arbetsdomstolen har vidare funnit följande. Stridsåtgärderna, som syftade till att kollektivt reglera villkoren för arbetet ombord, försvårade för bolaget att utöva rätten till fri rörlighet för tjänster. Syftet med stridsåtgärderna - att i medlemmarnas intresse säkerställa att skäliga anställningsvillkor tillämpas på besättning i internationell sjöfart och därmed att konkurrerande företag som betalar en rimlig lön till sina anställda inte bestraffas i konkurrenshänseende - utgjorde berättigade mål som är förenligt med fördraget och som kan rättfärdiga begränsningar i den fria rörligheten för tjänster. De krav som förbunden framställde för att avsluta stridsåtgärderna har dock gått utöver vad som varit nödvändigt för att uppnå detta mål och stridsåtgärderna har därför stått i strid med EU-rätten.
AD 1989 nr 120
AD 1974 nr 14
AD 2003 nr 46
AD 2009 nr 89
NJA 2013 s. 1162
NJA 1987 s. 885
EU-domstolens dom Arblade, C-369/96, EU:C:1999:575
EU-domstolens dom Bosman, C-415/93, EU:C:1995:463
EU-domstolens dom Bundesdruckerei, C-549/13, EU:C:2014:2235
EU-domstolens dom CIF, C-198/01, EU:C:2003:430
EU-domstolens dom Citroën Belux, C-265/12, EU:C:2013:498
EU-domstolens dom Club Hotel Loutraki, C-145/08 och C-149/08, EU:C:2010:247
EU-domstolens dom Corsica Ferries, C-18/93, EU:C:1994:195
EU-domstolens dom Courage och Crehan, C-453/99, EU:C:2001:465
EU-domstolens dom De Clercq, C-315/13, EU:C:2014:2408
EU-domstolens dom Donau Chemie, C-536/11, EU:C:2013:366
EU-domstolens dom eVigilo, C-538/13, EU:C:2015:166
EU-domstolens dom Finalarte, C-49/98, EU:C:2001:564
EU-domstolens dom Finnish Seamens Union, C-438/05, EU:C:2007:772
EU-domstolens dom Geha Naftiliaki, C-435/00, EU:C:2002:661
EU-domstolens dom Guiot, C-272/94, EU:C:1996:147
EU-domstolens dom Hirmann, C-174/12, EU:C:2013:856
EU-domstolens dom Inuit, C-583/11 P, EU:C:2013:625
EU-domstolens dom Jorös, C-397/11, EU:C:2013:340
EU-domstolens dom Kommissionen mot Frankrike, C-255/04, EU:C:2006:401
EU-domstolens dom Kommissionen mot Frankrike, C-265/95, EU:C:1997:595
EU-domstolens dom Laval un Partneri, C-341/05, EU:C:2007:809
EU-domstolens dom Mazzoleni, C-165/98, EU:C:2001:162
EU-domstolens dom Omega, C-36/02, EU:C:2004:614
EU-domstolens dom Pontin, C-63/08, EU:C:2009:666
EU-domstolens dom Rewe-Handelsgesellschaft Nord, 158/80, EU:C:1981:163
EU-domstolens dom Rush Portuguesa, C-113/89, EU:C:1990:142
EU-domstolens dom Rüffert, C-346/06, EU:C:2008:189
EU-domstolens dom Schmidberger, C-112/00, EU:C:2003:333
EU-domstolens dom Seydaland Vereinigte Agrarbetriebe, C-239/09, EU:C:2010:778
EU-domstolens dom Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen, C-430/99 och C-431/99, EU:C:2002:364
EU-domstolens dom Seco, 62/81, EU:C:1982:34
EU-domstolens dom Starjakob, C-417/13,EU:C:2015:38
EU-domstolens dom Torresi, C-58/13 och C-59/13, EU:C:2014:2088
EU-domstolens dom Wouters, C-309/99, EU:C:2002:98
Europadomstolens dom Demir och Baykara mot Turkiet, no. 34503/97, dom 2008-11-12
Europadomstolens dom Enerji Yapi-Yol Sen mot Turkiet, nr 68959/01, dom 2009-04-21
Europadomstolens dom Evaldsson mot Sverige, nr 75252/01, dom 2007-02-13
Europadomstolens dom Gustafsson mot Sverige, no 15573/89, dom 1996-04-25
Europadomstolens dom National Union of Belgian Police mot Belgien, nr 4464/70, dom 1975-10-27
Europadomstolens dom National Union of Rail, Maritime and Transport Workers mot Förenade kungariket, no 30145/10, dom 2014-04-08
Europadomstolens dom Schmidt och Dahlström mot Sverige, nr 5589/72, dom 1976-02-06
Europadomstolens dom Sindicatul "Pastorul cel Bun" mot Rumänien, nr 2330/09, dom 2013-07-09
Europadomstolens dom Wilson mot Förenade kungariket, nr 30668/96, 30671/96 och 30678/96, dom 2002-07-02
36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
25 a §, 54 §, 55 § och 60 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Artikel 1 rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land
Artikel 11 den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster
Stridsåtgärd Kollektivavtal Olovliga Fri rörlighet för tjänster Laval Britanniaprincipen Skadestånd Medbestämmandelagen Likvärdighetsprincipen Effektivitetsprincipen
70/15
A 93-14
Arbetsdomstolen
2015-10-21
AD 2015 nr 61
En arbetstagare hos SVT har skrivit inlägg på Facebook och bl.a. tagit ställning i en fråga som han bevakade inom ramen för sin anställning som reporter och programledare. Med hänvisning till SVT:s public serviceuppdrag förändrade arbetsgivaren arbetstagarens arbetsuppgifter under en viss period och tilldelade honom en erinran. Fråga huvudsakligen om arbetsgivaren därigenom gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det inte är visat att en åberopad kollektivavtalsbestämmelse innebär en skadeståndssanktionerad ömsesidig lojalitetsplikt. Domstolen har inte heller funnit att SVT agerat i strid med Europakonventionen och god sed på arbetsmarknaden eller i strid med det enskilda anställningsavtalet. Även fråga om del av talan ska avvisas enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen.
AD 1983 nr 123
AD 1985 nr 65
AD 1985 nr 112
AD 1991 nr 106
AD 1992 nr 133
AD 2013 nr 55
4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
61/15