Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
ÖM 734-23
Mark- och miljööverdomstolen
2023-12-20
MÖD 2023:19 I
I (ÖM 734-23): Kärandena har väckt en talan om skadestånd vid mark- och miljödomstol och anfört att talan ska prövas enligt bestämmelserna i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Till grund för talan har de åberopat att en allmän va-anläggning till viss del har förlagts på deras fastighet i strid med bestämmelserna i 11 § och att detta fått till följd att de inte kunnat utnyttja en byggrätt samt att svaranden (huvudmannen) inte medverkat till att flytta anläggningen. Huvudmannen har bestritt att parternas va-förhållande varit orsaken till att byggrätten inte kunnat utnyttjas. Mark- och miljödomstolen har avvisat talan med hänvisning till att grunden för talan är tvistig och att det rör sig om en avtalsrättslig fråga. Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit fast att kärandenas påstående om att orsaken till skadan har sin grund i parternas va-förhållande och svarandens bestridande ska prövas som en del av saken, inte som en fråga om rättegångshinder. Mark- och miljödomstolens beslut har därför undanröjts och målet återförvisats för fortsatt handläggning. II (ÖM 4849-23): Mark- och miljööverdomstolen har slagit fast att en talan om skadestånd, till följd av en översvämningsskada på kärandens fastighet, ska föras i mark- och miljödomstol eftersom käranden som huvudsaklig grund, och med hänvisning till lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, åberopat att huvudmannen för en allmän va-anläggning vidtagit den skadeståndsgrundande handlingen på anläggningen och inom verksamhetsområdet. Det förhållandet att skadeståndstalan även innehållit avtalsrättsliga frågor har således inte haft någon betydelse för mark- och miljödomstolens behörighet att pröva talan
MÖD 2000:39
NJA 2004 s. 743
NJA 1992 s. 424
NJA 1987 s. 689
NJA 1973 s. 1 I-III
11 § och 53 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
1 kap. 3 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
10 kap. 17 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 3746-23
Högsta domstolen
2023-12-19
NJA 2023:78
NJA 2023 s. 1043
När en domstol meddelat en frikännande dom och ogillat ett förverkandeyrkande får det som huvudregel anses uteslutet för en domstol att, efter ett överklagande men före den slutliga prövningen, på nytt besluta om ett förverkandebeslag. Även fråga om proportionalitetsbedömningen vid förverkandebeslag och om möjligheten att besluta om sådant beslag på en ny grund med hänvisning till ett preskriberat brott.
”Förverkandebeslaget av bilen”
NJA 1999 s. 223, NJA 1999:29
NJA 1998 s. 246, NJA 1998:39
NJA 1994 s. 404, NJA 1994:73
NJA 1990 s. 490, NJA 1990:76
NJA 1987 s. 876, NJA 1987:149
Frikännandet och häktningen I" NJA 1973 s.157
36 kap. 14 § brottsbalken (1962:700)
35 kap. 3 § brottsbalken (1962:700)
27 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 5569-22
Högsta domstolen
2023-12-15
NJA 2023:72
NJA 2023 s. 989
Resning har beviljats i ett mål från Arbetsdomstolen. Rättstillämpningen i målet, som gällde frågan om när lönefordringar och motsvarande ersättningar ska omfattas av ett offentligt ackord vid en företagsrekonstruktion, har ansetts uppenbart stå i strid med grunderna för bestämmelser i 1996 års lag om företagsrekonstruktion.
”Emmabodas resningsansökan”
AD 2019 nr 22
HFD 2016 ref. 62
NJA 2020 s. 147, NJA 2020:5
NJA 2019 s. 501, NJA 2019:39
NJA 2014 s. 537, NJA 2014:46
NJA 2013 s. 842, NJA 2013:77
NJA 1984 s. 614, NJA 1984:105
8 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion (äldre lag)
3 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion (äldre lag)
2 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion (äldre lag)
58 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 6196-22
Högsta domstolen
2023-12-11
NJA 2023:69
NJA 2023 s. 964
Den tilltalades skyldighet att ersätta staten för kostnaden för offentlig försvarare har satts ned med hänsyn till att den tilltalade inledningsvis var misstänkt för mer omfattande brottslighet än han sedermera åtalades och dömdes för. Nedsättningen har grundats på en skälighetsbedömning, eftersom det inte varit möjligt att särskilja försvararkostnaderna för olika brottsmisstankar.
”Brottsmisstankarna och försvararkostnaden”
NJA 2021 s. 570, NJA 2021:49
NJA 2018 s. 649, NJA 2018:53
NJA 2006 s. 131, NJA 2006:19
NJA 1981 s. 807, NJA 1981:93
Lydnadsbrottet och försvararkostnaden" NJA 1974 s. 687
Uppskovet och försvararkostnaden" NJA 1973 s. 236
31 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
B 1937-23
Högsta domstolen
2023-11-17
NJA 2023:64
NJA 2023 s. 869
Rättegångsfel. Den tilltalade åtalades för våldtäkt mot barn. Hovrätten fann att det handlande som åklagaren angett i gärningsbeskrivningen var styrkt, men att den sexuella handling som den tilltalade genomfört med målsäganden inte var jämförlig med samlag. Den tilltalade frikändes eftersom åklagaren inte hade yrkat ansvar för något annat brott. Det har stått klart att en alternativ straffbestämmelse kunnat vara tillämplig. Hovrätten har därför ansetts vara skyldig att med parterna ta upp frågan om bestämmelsens tillämplighet och pröva gärningsbeskrivningen mot den.
NJA 2004 s. 757, NJA 2004:86
NJA 2015 s. 405, NJA 2015:39
NJA 2016 s. 746, NJA 2016:63
NJA 2023 s. 460, NJA 2023:36
Pélissier and Sassi v. France [GC], no. 25444/94, ECHR 1999-II
Penev v. Bulgaria, no. 20494/04, 7 January 2010
30 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
Artikel 6 i Europakonventionen