Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 990-11
Högsta domstolen
2012-06-15
NJA 2012 s. 400
NJA 2012:41
Innehav av mangateckningar med ett barnpornografiskt innehåll men icke verklighetstrogna bilder har, med hänvisning till yttrandefriheten och informationsfriheten i regeringsformen, ansetts inte vara straffbart.
NJA 2007 s. 805
2 kap. 1 §, 20 §, 21 § och 23 § regeringsformen (1974:152)
16 kap. 10 a § brottsbalken (1962:700)
UM 8875-10
Migrationsöverdomstolen
2012-06-04
MIG 2012:15
Kravet på sjukförsäkring i 3 a kap. 3 § 4 utlänningslagen har inte ansetts diskriminerande mot minderåriga unionsmedborgare utan ska tillämpas i enlighet med sin lydelse. Då det inte var visat att den minderåriga unionsmedborgaren i målet hade sjukförsäkring och kravet inte heller kunde anses som oproportionerligt i det enskilda fallet, kunde uppehållsrätt inte göras gällande av vare sig den minderåriga unionsmedborgaren eller hennes vårdnadshavare, som var tredjelandsmedborgare.
Prop. 2005/06:77
Rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning
EU-domstolens avgörande i mål nr C-200/02, Zhu och Chen
EU-domstolens avgörande i mål nr C-413/99, Baumbast och R
EU-domstolens avgörande i mål nr C-85/96, Martínez Sala
EU-domstolens avgörande i de förenade målen nr C-424/10 och C-425/10, Ziolkowski m.fl.
EU-domstolens avgörande i mål nr C-34/09, Ruiz Zambrano
EU-domstolens avgörande i mål nr C-256/11, Dereci m.fl.
MIG 2011:19
EU-domstolens avgörande i mål nr C-456/02, Trojani
3 a kap. 3 § 4 utlänningslagen (2005:716)
Artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier m.m. (rörlighetsdirektivet)
Artikel 20 i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (FEUF)
Belastning för den mottagande statens sociala biständssystem Diskriminering EES-medborgare Fri rörlighet Försörjningsförmåga Heltäckande sjukförsäkring Laglig vistelse Likabehandlingsprincipen Proportionalitetsprincipen Rörlighetsdirektivet Tredjelandsmedborgare Unionsmedborgare Uppehållsrätt Verkställighetsländer Vårdnadshavare
7066-10
Högsta förvaltningsdomstolen
2012-02-28
HFD 2012 ref. 12
Beslut av Skatteverket om s.k. generell tredjemansrevision hos bank för att hämta in uppgifter på klientmedelskonton har ansetts oproportionerligt eftersom det saknas effektiva möjligheter att från granskning undanta uppgifter om vad advokaters klientuppdrag avser.
Prop. 1987/88:65 s. 72
Prop. 1996/97:100 Del 1 s. 472 ff.
Prop. 2002/03:139 s. 478 f.
Prop. 2010/11:165 s. 301 ff.
NJA II 1943 s. 359 f.
RÅ 1986 ref. 69
RÅ 2001 ref. 67 I och II
RÅ 1999 ref. 76 avsnitt 5.5.1
NJA 1990 s. 537
NJA 2010 s. 122
Europadomstolens dom den 16 december 1992 i målet Niemietz mot Tyskland
Europadomstolens dom den 24 juli 2008 i målet André m.fl. mot Frankrike.
3 kap. 8 § och 13 § första stycket 1 taxeringslagen (1990:324)
Ö 3060-11
Högsta domstolen
2011-07-27
NJA 2011 s. 518
NJA 2011:45
Proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning i utlämningsärende.
Utlämningshäktningen
24 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
16 § utlämningslagen (1957:668)
M 2458-10
Miljööverdomstolen
2011-02-07
MÖD 2011:3
Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.
MÖD 2002:19
7 kap. 13 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)
3 kap. 2 §, 4 kap. 29 §, 33 a § och 15 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988)