Sök nyckelord

Sökresultat rättsfall

Rättsfall baserat på valda nyckelord.

bevisbörda
Hittade 123 rättsfall

Målnummer

T 4168-17

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

2018-05-29

Referatnummer

NJA 2018 s. 341
NJA 2018:28

Sammanfattning

Utgångspunkten för talefristen i 7 kap. 4 § ärvdabalken.

Benämning

Stinas bouppteckning

Hänvisade publiceringar

NJA 1913 s. 528
NJA 1980 s. 305
NJA 1993 s. 594
NJA 1998 s. 356
NJA 2009 s. 717

Lagrum

7 kap. 4 §, 20 kap. 1 § och 6 § ärvdabalken (1958:637)

Målnummer

T 3671-17

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

2018-05-04

Referatnummer

NJA 2018 s. 301
NJA 2018:25

Sammanfattning

Fråga om lokalhyresvärds ansvar när lagrat gods har förstörts, i fall då hyresgästen gentemot någon annan åtagit sig att svara för ett lagringsuppdrag för egen räkning enligt Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB 2000).

Benämning

NSAB-försäkringen

Hänvisade publiceringar

NJA 1940 s. 550
NJA 1941 s. 560
NJA 1942 s. 684
NJA 1943 s. 356
NJA 1965 s. 124
NJA 1993 s. 222
NJA 2001 s. 711
NJA 2014 s. 960

Lagrum

12 kap. 11 § jordabalken (1970:994)
12 kap. 16 § jordabalken (1970:994)

Målnummer

T 435-17

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

2017-12-22

Referatnummer

NJA 2017 s. 1105
NJA 2017:102

Sammanfattning

En elektronisk låneförbindelse har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift. Innehavaren av underskriften har invänt att denna använts obehörigen av någon annan. Det har ansetts att långivaren måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.

Benämning

Låneavtalet med 4Finance

Hänvisade publiceringar

NJA 1975 s. 577
NJA 1976 s. 667
NJA 1992 s. 263

Lagrum

35 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Artikel 3.11 och 26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG

Aktuella lagrum

Målnummer

M 3408-17

Domstol

Mark- och miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2017-12-19

Referatnummer

MÖD 2017:51

Sammanfattning

Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.

Lagrum

2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 3 § och 9 § miljöbalken (1998:808)

Målnummer

F 4370-17

Domstol

Mark- och miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2017-11-02

Referatnummer

MÖD 2017:46

Sammanfattning

Debitering av förrättningskostnad ----- Sakägare gjorde gällande att det träffats en muntlig överenskommelse med lantmäterimyndigheten om fast pris för förrättningen. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att bestämmelsen om skriftligt anbud i 5 § förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar inte utesluter att en överenskommelse om fast pris kan ingås muntligt. Vid oenighet om vad som avtalats är det den som påstår att ett fast pris överenskommits som ska bevisa att så är fallet. Eftersom klaganden, mot lantmäteriets bestridande, inte visat att en överenskommelse om fast pris träffats, har Mark- och miljööverdomstolen avslagit överklagandet av debiteringsbeslutet.

Lagrum

4 § och 5 § förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar