Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 1989-24
Högsta domstolen
2025-12-17
Skadeståndsansvar i kontraktsförhållande. Bevisfrågor avseende skada i form av utebliven vinst. Även fråga om vissa omständigheter erkänts i rättegången.
”Konsignationsavtalet”
”Formsprutarna” NJA 2005 s. 180
”Gropen i gatan” NJA 2006 s. 367
”Revisionsbyråns uppdrag?” NJA 2010 s. 643
”Multitotal” NJA 2017 s. 9
”Sjukhuscaféet” NJA 2017 s. 261
”Flyttstädningen” NJA 2024 s. 369
”Gruppens ramavtal” Högsta domstolens dom den 27 augusti 2025 i mål T 6154-24
35 kap. 3 § rättegångsbalken
35 kap. 5 § rättegångsbalken
Utebliven vinst Avtal Bevislättnad Bevisning Erkännande Kontraktsbrott Skadestånd Skadeberäkning Vitsordande
T 230-15
Högsta domstolen
2017-02-07
NJA 2017 s. 9
NJA 2017:2
Utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning för utebliven vinst.
Multitotal
NJA 1911 s. 472
NJA 1917 s. 514
NJA 1938 s. 147
NJA 1978 s. 207
NJA 1981 s. 933
NJA 1984 s. 404
NJA 1988 s. 183
NJA 1991 s. 217
NJA 1998 s. 343
NJA 1998 s. 633
NJA 1998 s. 873
NJA 2000 s. 325
NJA 2005 s. 180
NJA 2006 s. 367
NJA 2009 s. 104
NJA 2014 s. 272
Hoffman-La Roche mot Centrafarm, C-102/77, EU:C:1978:108
Google France och Google, C-236/08-C-238/08, EU:C:2010:159,
Canon Kabushiki Kaisha mot Metro-Goldwyn-Mayer, C-39/97, EU:C:1998:442
70 § köplagen (1990:931)
1 kap. 1 § och 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
15 kap. 6 § och 35 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
3 kap. 22 § utsökningsbalken (1981:774)
1 §, 2 §, 37 b § och 38 § varumärkeslagen (1960:644)
1 kap. 6 § och 7 § samt 8 kap. 3 § och 4 § varumärkeslagen (2010:1877)
Artikel 3 och 9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter
Utebliven vinst Bevisning Interimistiskt förbud Skadestånd Skadeberäkning Skadebegränsningsskyldighet Varumärke
M 9930-02
Miljööverdomstolen
2004-06-23
MÖD 2004:33
Skadestånd med anledning av markskred ----- En nyttjanderättshavare hade enligt avtal med markägaren rätt att bedriva täktverksamhet med sprängning och krossning av bergmaterial samt att lagra krossmaterial inom ett område vid Ångermanälven som bl.a. inrymde en kaj. Sedan ett markområde om ca 75 x 20 meter - innefattande delar av upplagsplatsen och kajområdet - hade glidit ut i Ångermanälven yrkade markägaren att nyttjanderättshavaren skulle utge skadestånd, i första hand enligt miljöskadelagen och i andra hand enligt skadeståndslagen för återuppbyggnad av kajområdet m.m. Fastighetsdomstolen fann att miljöskadelagen var tillämplig och dömde ut ersättning för återställande av markområdet, dock ej för återställandet av kaj. Miljööverdomstolen fann, efter överklagande av nyttjanderättshavaren, att miljöskadelagen inte var tillämplig då skadan uppkommit inom nyttjanderättshavarens verksamhetsområde och inte i verksamhetens omgivning. Med tillämpning av skadeståndslagen befanns dock nyttjanderättshavaren ha handlat vårdslöst och orsakat den skada som var föremål för prövning varvid fastighetsdomstolens domslut fastställdes.
1 § och 5 § miljöskadelagen (1986:225)
1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)