Rättsfall baserat på valda nyckelord.
K 6352-22
Hovrätten för Västra Sverige
2022-12-12
RH 2023:20
Efter kallelse till konkursförhandling genom särskild delgivning med juridisk person, uteblev gäldenärsbolaget och försattes i konkurs. Hovrätten har ansett att förutsättningarna för att använda sig av delgivningssättet särskild delgivning med juridisk person inte har varit uppfyllda. Kravet på ett misslyckat delgivningsförsök i "samma delgivningsärende" enligt 29 § delgivningslagen (2010:1932) innebär att domstolen måste försöka delge varje delgivningsförsändelse en gång med vanlig delgivning eller förenklad delgivning innan domstolen kan använda sig av särskild delgivning med juridisk person.
Prop. 2009/10:237 s. 157 f.
Ds 2009:28, s. 208
Prop. 1996/97:132 s. 20 f.
Justitiekanslerns beslut den 17 juni 2002, dnr 3439-99-40
2 § delgivningslagen (2010:1932)
27 § delgivningslagen (2010:1932)
29 § delgivningslagen (2010:1932)
30 § delgivningslagen (2010:1932)
2 kap. 15 § konkurslagen (1987:672)
2 kap. 16 § konkurslagen (1987:672)
2 kap. 17 § konkurslagen (1987:672)
Delgivningslagstiftningen: En kommentar ( 22 april 2022, Version 3, JUNO), kommentaren till 29 §
Civilprocessen - rättegång samt skiljeförfarande och medling (2021, Version 5, JUNO), s. 341
P 7401-22
Mark- och miljööverdomstolen
2022-12-05
MÖD 2022:22
Återförvisning på grund av rättegångsfel ----- MMD har avgjort ett mål utan att hålla syn, vilket begärts av sökandena. Eftersom förhållandena på platsen var av avgörande betydelse för att bedöma den huvudsakliga frågan i målet och då aktmaterialet inte klargjorde detta förhållande, utgjorde den omständigheten att synen avslogs i samband med MMD:s slutliga avgörande av målet enligt MÖD ett rättegångsfel. Felet kan antas ha inverkat på målets utgång och det kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i MÖD. MMD:s dom har därför undanröjts och målet återförvisats till domstolen för fortsatt behandling.
35 kap. 7 § och 50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
3 kap. 5 § och 5 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
12 §, 23 § och 25 § lagen (1996:242) om domstolsärenden
12 §, 23 § och 25 § lagen (1946:242) om domstolsärenden
B 3330-22
Hovrätten för Västra Sverige
2022-06-09
RH 2022:34
Vid en huvudförhandling i brottmål vid tingsrätt deltog rättens två juristdomare via videolänk vid två olika tillfällen under en respektive tre huvudförhandlingsdagar. Förfarandet har utgjort ett rättegångsfel enligt 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Tingsrättens dom har undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
Prop. 1988/89:95 s. 80 och 81, Prop. 2004/05:131 s. 90 och Göransson, Hur ska rätten sitta? Om rättens möjligheter att närvara på distans, Svensk Juristtidning 2020 s. 641
NJA 1994 s. 545
NJA 1991 s. 783
NJA 1999 s. 788
NJA 2004 s. 65
1 kap. 6 § rättegångsbalken (1942:740)
5 kap. 10 § rättegångsbalken (1942:740)
51 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
T 909-21
Hovrätten för Övre Norrland
2022-05-05
RH 2022:30
En hyresvärd har väckt talan mot två hyresgäster och begärt att de ska förpliktas att teckna ett skriftligt hyresavtal och överlämna det till hyresvärden. Sedan hyresvärden träffat en förlikning med en av hyresgästerna och återkallat sina yrkanden mot den andre har tingsrätten stadfäst förlikningen och avskrivit målet i övrigt. Förfarandet har ansetts innebära domvilla eftersom det rådde nödvändig processgemenskap mellan hyresgästerna i förhållande till hyresvärden.
RBD 11:87
RBD 19:93
14 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
50 kap. 29 § rättegångsbalken (1942:740)
Processgemenskap, 2000, 2 uppl., s. 97
Rättegång, Andra häftet, 2015, JUNO Version 9, s. 218
Nödvändig processgemenskap Hyresavtal Rättegångsfel Domvilla Återförvisning Stadfäst förlikning Avskrivning
Ö 13624-20
Svea hovrätt
2021-11-25
RH 2022:5
En part krävde betalning av en annan. Den part som krävde betalning efterkom inte en begäran av motparten att styrka sin rätt till betalning utan väckte i stället talan och styrkte då sin rätt till betalning. Svaranden medgav omedelbart talan. Käranden och kärandens ombud bedömdes ha föranlett onödig rättegång samt förpliktades att svara solidariskt för svarandens rättegångskostnad. - Tingsrätten beslutade om solidariskt ansvar för ombudet utan att svaranden hade yrkat det. Hovrätten fann att rättegångsfel hade förekommit i tingsrätten genom att ombudet inte fått tillfälle att yttra sig i frågan om solidariskt ansvar men att rättegångsfelet kunde läkas genom att ombudet fick tillfälle att yttra sig i hovrätten.
NJA 1961 s. 157
NJA 2009 s. 441
RH 1983:161
RH 2006:22
18 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91
Rättegångsbalken, 1 juli 2021, JUNO, kommentaren till 35 kap. 1 § under rubriken Bevisvärderingen i särskilda fall.
Rättegångskostnad Solidariskt ansvar för rättegångskostnad Onödig rättegång Rättegångsfel Flygpassagerarförordningen