Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 805-85
Högsta domstolen
1987-04-06
NJA 1987 s. 194
NJA 1987:41
Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
NJA 1950 s. 647
2 § skattebrottslagen (1971:69)
5 § skattebrottslagen (1971:69)
T 307-84
Högsta domstolen
1986-04-08
NJA 1986 s. 198
NJA 1986:33
Sedan två personer solidariskt gått i borgen såsom för egen skuld för fullgörande av viss ersättningsskyldighet som kunde åläggas hyresvärd mot hyresgäst, har hyresgästen inom den tvååriga preskriptionstid som är föreskriven i 12 kap 61 § JB väckt talan mot borgensmännen och yrkat ersättning. Hyresgästen har underlåtit att inom samma tid väcka talan i saken mot hyresvärden. Preskriptionen av hyresgästens fordran mot hyresvärden har inte ansetts omfatta fordran på grund av borgensåtagandet.
NJA 1935 s. 199
12 kap. 61 § jordabalken (1970:994)
B 926-83
Högsta domstolen
1985-12-09
NJA 1985 s. 774
NJA 1985:142
I mål om ansvar för mened har ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare målet hördes som vittne, inte hade rätt enligt 36 kap 6 § RB att vägra yttra sig på den grunden att han kunde röja att han begått brottslig handling, när ansvaret för handlingen var preskriberat. Vittnet har ansetts kunna gå fri från straff för mened på grund av bestämmelserna i 15 kap 4 § BrB endast om fallet objektivt sett varit sådant som där sägs.
36 kap. 6 § rättegångsbalken (1942:740)
15 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
T 159-82
Högsta domstolen
1984-11-05
NJA 1984 s. 747
NJA 1984:139
Fråga om avstående från att åberopa preskription enligt 12 kap 61 § JB.
NJA 1971 s. 216
12 kap. 61 § jordabalken (1970:994)
B 1118-83
Högsta domstolen
1984-07-13
NJA 1984 s. 564
NJA 1984:92
Preskriptionstiden för sakhäleri har ansetts skola i princip räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri. Sedan tilltalad av HovR dömts för flera brott till gemensamt straff men frikänts från ansvar för två ytterligare gärningar, fullföljde riksåklagaren talan med yrkande att den tilltalade måtte fällas till ansvar för dessa gärningar och att påföljden för all den av åtalet omfattade brottsligheten måtte bestämmas till det av HovR:n utmätta straffet. HD:s prövning har ansetts inte omfatta vare sig den tilltalades skuld till de brott för vilka han dömts av HovR:n eller, då HD inte fällde den tilltalade till ansvar för något ytterligare brott, frågan om påföljden för den tilltalades brottslighet.
Omegaklockorna
9 kap. 6 § brottsbalken (1962:700)