Rättsfall baserat på valda nyckelord.
6275-21
Högsta förvaltningsdomstolen
2023-06-08
HFD 2023 ref. 32
En bidragsberättigad har rätt att avstå från utbetalning av barnbidrag.
110 kap. 4 § första stycket och 6 § första stycket 1 socialförsäkringsbalken (2010:110)
Ö 1099-98
Högsta domstolen
1999-12-16
NJA 1999 s. 777
NJA 1999:106
Sedan en konkursgäldenär under pågående konkurs väckt talan mot annan om egendom av beskaffenhet att kunna höra till konkursboet samt konkursboet underrättats om detta, har konkursboet förklarat att boet inte önskade överta gäldenärens talan. Fråga om konkursboet därigenom avstått sin rätt till egendomen.
NJA 1996 s. 46
NJA 1998 A 1
NJA 1991 C 153
NJA 1998 C 74
3 kap. 9 § konkurslagen (1987:672)
Ö 2957-98
Högsta domstolen
1999-03-30
NJA 1999 s. 159
NJA 1999:20
Förbudet enligt 15 kap. 6 § föräldrabalken för en förmyndare, god man eller förvaltare att för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente har ansetts analogt tillämpligt på avstående från förvärv genom förmånstagarförordnande vid försäkring
NJA 1971 s. 587
NJA 1983 s. 791
15 kap. 6 § föräldrabalken (1949:381)
15 kap. 1 § 3 st. föräldrabalken (1949:381)
T 159-82
Högsta domstolen
1984-11-05
NJA 1984 s. 747
NJA 1984:139
Fråga om avstående från att åberopa preskription enligt 12 kap 61 § JB.
NJA 1971 s. 216
12 kap. 61 § jordabalken (1970:994)
Ö 1213-82
Högsta domstolen
1984-07-19
NJA 1984 s. 582
NJA 1984:95
Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagits med för lågt belopp, har ansetts inte vara bindande vid skattläggningen efter P.
NJA 1973 s. 581
17 kap. 3 § ärvdabalken (1958:637)