Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 5235-20
Svea hovrätt
2022-08-31
RH 2022:42
Sedan vagnar i ett godståg spårat ur har nyttjanderättshavaren av en av de skadade vagnarna krävt skadestånd av det järnvägsföretag som framfört det tågsätt i vilket vagnen ingick. Nyttjanderättshavaren har ansetts vara innehavare av vagnen enligt det internationella standardavtal (General Contract of Use for Wagons, CGU) som gällt mellan parterna och därmed berättigad att rikta ersättningsanspråk mot järnvägsföretaget. Nyttjanderättshavaren har ansetts bibehålla sin rätt till skadestånd trots utebliven eller för sen reklamation. Även frågor om järnvägsföretagets presumtionsansvar och om beräkning av skadeståndet.
Prop. 2014/15:58 s. 235
NJA 1983 s. 617
NJA 1999 s. 197
NJA 2007 s. 909
NJA 2015 s. 741
NJA 2017 s. 203
NJA 2018 s. 127
Høyesterett i Norge HR-2020-2401-A
Artiklarna 1, 2, 9, 18, 19, 22, 23, 25 och 33 samt appendix 2 och 5 i General Contract of Use for Wagons (GCU)
Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) och dess bihang CUV, CIV och CIM
Tillkännagivande (2016:105) av ändringar i bihangen D och E till fördraget (2016:105) om internationell järnvägstrafik (COTIF)
Artikel 4.2 i Rom I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser)
Järnvägstrafiklagen (1985:192)
Lagen (2015:338) om internationell järnvägstrafik
Tillkännagivande (2016:105) av ändringar i bihangen D och E till fördraget (2016:105) om internationell järnvägstrafik (COTIF)
Avtalsrätt II, 6 uppl., s. 68 f.
Standardavtalsrätt, 9 uppl., s. 99 f.
Kontraktsrätten, särskilt frågan om användning av standardavtal, SvJT 2001, s. 304 f.
Tolkning av kommersiella avtal, 2 uppl., s. 138 f.
Garantier med dokumentvillkor - kommentarer med anledning av en avhandling, JT 2014/15, s. 851, not 49
Rättegång IV, s. 81 f.
Preskription - Om civilrättsliga förpliktelsers upphörande efter viss tid (2021, JUNO), s. 745 vid not 2149
Inomkontraktuell reklamationsplikt, ett NJA-fall och flera hovrättsavgöranden senare, SvJT 2019 s. 376 f.
Contracts of Carriage by Land and Air, 2 uppl., 2008, s. 257 f.
Om presumtionsansvar vid skada på omhändertagen egendom, Festskrift till Hessler, 1985, s. 18, 19 och 21
Konsumenttjänstlagen - En kommentar (25 juni 2020, Version 2, JUNO) kommentaren till 32 § vid not 193
Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2005, s. 326 f.
M 5788-06
Miljööverdomstolen
2007-12-10
MÖD 2007:48
Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder ----- Banverket hade för att minska störning av tågtrafiken vidtagit åtgärder inomhus på en fastighet genom att sätta in tilläggsrutor i fönster och dämpa ventiler i sovrummen. Den maximala ljudnivån hade nedbringats till 46 dB(A). Miljönämnden hade förelagt Banverket att vidta åtgärder så att bullernivån nattetid inte översteg 45 dB(A) maximalt. Miljööverdomstolen fann att infrastrukturpropositionens målsättningen för "befintlig" bullrande tågtrafik på sikt är att nå bullernivån 45 dB(A) maximalnivå inomhus nattetid men att i en första etapp avses de fastigheter som utsätts för järnvägsbuller om 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid och däröver. Ytterligare förbättring krävde åtgärder i storleksklass 250 000 - 1 000 000 kr. Med beaktande av kostnaderna för ytterligare åtgärder och den nytta sådana skulle medföra samt husets skick fann Miljööverdomstolen att det inte var rimligt att ålägga Banverket ytterligare åtgärder. Miljönämndens föreläggandet upphävdes.
2 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
M 181-04
Miljööverdomstolen
2005-03-11
MÖD 2005:12
Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
2 kap. 3 §, 2 kap. 7 §, 9 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
9 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
2000-2
Marknadsdomstolen
2000-02-01
Statens Järnvägar mot Konkurrensverket och intervenienten BK Tåg AB. - Ett företags anbud avseende drift av persontrafik på järnväg har befunnits innebära underprissättning. Förfarandet har ansetts utgöra ett uppsåtligt missbruk av företagets dominerande ställning. Överklagande i fråga om skyldighet att betala konkurrensskadeavgift och om avgiftsbeloppets storlek har lämnats utan bifall.
19 § och 26 § konkurrenslagen (1993:20)
Anbudskonkurrens Dominerande ställning Järnvägstrafik Konkurrensbegränsningsfrågor Konkurrensskadeavgift Missbruk av dominerande ställning Relevant marknad Underprissättning Uppsåt