Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 4976-19
Mark- och miljööverdomstolen
2020-08-17
MÖD 2020:35
Anläggningsavgift ----- En fastighet har ansetts ha behov av en vattentjänst med hänsyn till skyddet för miljön. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att förhållandena på Öland med hänsyn till de låga grundvattennivåerna är sådana att det finns ett behov av skydd för miljön enligt LAV. Det kan förväntas att en kollektiv lösning av dricksvattenfrågan kommer att förhindra eller åtminstone väsentligt motverka påtagliga olägenheter för miljön. Att dricksvattenfrågan bör lösas kollektivt för det aktuella bebyggelseområdet i stort utgör en presumtion för att den aktuella fastigheten har ett motsvarande behov. Fastighetsägaren kunde inte visa att fastighetens behov skulle lösas med större fördel genom den egna brunnen än genom den allmänna va-anläggningen. Ett fortsatt uttag av vatten genom den egna brunnen ansågs inte tillgodose intresset av god hushållning med naturresurser.
18 kap. rättegångsbalken (1942:740)
24 §, 25 §, 29 §, 34 § och 56 b § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
Dricksvattentäkt Egen brunn Enskild brunn Miljöskydd Grundvatten Va-anläggning Avgiftsskyldighet Anläggningsavgift
M 5973-09
Miljööverdomstolen
2010-08-26
MÖD 2010:22
Täktverksamhet ----- Tillstånd söktes för naturgrustäkt belägen inom vattenskyddsområde för kommunens råvattentäkt. Länsstyrelsen respektive miljödomstolen lämnade, med hänsyn till intresset av framtida vattenförsörjning, tillstånd till verksamheten endast under en kortare period för avveckling alternativt omställning av produktionen. Miljööverdomstolen fann emellertid att det för närvarande inte var möjligt att ersätta den ur täkten utvunna specialsanden med annat material. Miljööverdomstolen fann det vidare utrett att fortsatt täktverksamhet kunde bedrivas utan risk för påverkan på grundvattenförsörjningen, och förlängde därför tillståndet i tio år.
9 kap. 6 b § miljöbalken (1998:808)
Swerock Vingåker Sävstaholm Slätmon Lyttersta Maxit Weber Naturgrus Specialsand Behovsbedömning Alternativa material Dricksvattenförsörjning Grundvatten Vattentäkt Skyddszon Golvavjämningsmassor
M 8852-04
Miljööverdomstolen
2008-01-10
MÖD 2008:1
Skadestånd ----- En privatperson yrkade ersättning av Banverket för skada på sin fastighet på grund av sänkt grundvattennivå som följd av byggande av en gång- och cykeltunnel. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om man är skyldig att bevisa sitt påstående om att grundvattennivån sänkts (störningen) så måste hänsyn tas till den stora ekonomiska skillnaden i fråga om utredningsresurser mellan en privatperson och Banverket. Då Banverket hade känt till klagomålen i tio år men inte under denna tid redovisat någon utredning som stödde påståendet att grundvattennivån inte hade sänkts fann MÖD att privatpersonen genom sina mätningar bevisat att nivån sänkts med 0,5 m.
32 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
M 7856-06
Miljööverdomstolen
2007-10-19
MÖD 2007:29
Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
EG-domstolens dom i mål C-6/00, Abfall Service AG (ASA) mot Bundesminister für Umwelt, Jugend und Familie, REG 2002, s. I-01961
2 kap. 3 §, 5 § och 7 §, 26 kap. 9 § 2 st. miljöbalken (1998:808)
Förordningen (2001:52) om deponering av avfall
Naturvårdsverkets rapport 4638 Generella riktvärden för förorenad mark
Naturvårdsverkets rapport 4889 Förslag till riktvärden för förorenade bensinstationer
M 3362-04
Miljööverdomstolen
2005-06-14
MÖD 2005:39
Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning ----- Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.
2 kap. 4 § och 7 § miljöbalken (1998:808)