Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 7008-08
Miljööverdomstolen
2010-02-09
MÖD 2010:15
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet vid deponianläggning ----- Miljööverdomstolen prövade tillåtligheten av en utökad verksamhet vid en anläggning för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall samt om det deponerade avfallet (främst grönlutsslam) även skulle få användas som konstruktionsmaterial i deponin (tätskiktet). Miljööverdomstolen ansåg att verksamheten var tillåtlig. Vad avser frågan om användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi anförde Miljööverdomstolen att det är att anse som ett återvinningsförfarande, om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. Vidare uttalade Miljööverdomstolen att en absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa eller miljön jämfört med naturliga material. Miljööverdomstolen fann att bolaget visat att avfallets permeabilitet uppfyllde kraven i 31 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall och att användningen av avfallet i tätskiktet inte skulle medföra ökade störningar för människors hälsa eller miljön. Med stöd av detta ansåg Miljööverdomstolen att de förutsättningar som krävs för användningen av avfall som konstruktionsmaterial i deponin var uppfyllda och godtog användningen av avfall i tätskiktet.
MÖD 2007:29
9 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
31 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
Vekerums deponianläggning Sluttäckning Tätskikt Täckmassor Avfall Konstruktionsmaterial Återvinning Bortskaffning Permeabilitet
M 1506-06
Miljööverdomstolen
2008-02-26
MÖD 2008:7
Tillstånd till verksamhet vid en avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att om halterna föroreningar i förorenade massor underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i deponin för konstruktionsändamål t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet. En sådan användning bedömdes inte medföra någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Om andra avfallsmassor används ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa vara inerta och uppfylla kriterierna för mottagning av inert avfall enligt Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10.
MÖD 2007:29 (M 7856-06)
MÖD 2008:6 (M 4585-06)
4 §, 22 §, 23 § och 24 § förordningen (2001:52) om deponering av avfall
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
Naturvårdsverkets rapport 4638 Generella riktvärden för förorenad mark
Naturvårdsverkets rapport 4889 Förslag till riktvärden för förorenade bensinstationer
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
M 7856-06
Miljööverdomstolen
2007-10-19
MÖD 2007:29
Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
EG-domstolens dom i mål C-6/00, Abfall Service AG (ASA) mot Bundesminister für Umwelt, Jugend und Familie, REG 2002, s. I-01961
2 kap. 3 §, 5 § och 7 §, 26 kap. 9 § 2 st. miljöbalken (1998:808)
Förordningen (2001:52) om deponering av avfall
Naturvårdsverkets rapport 4638 Generella riktvärden för förorenad mark
Naturvårdsverkets rapport 4889 Förslag till riktvärden för förorenade bensinstationer