Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 3645-14
Högsta domstolen
2015-11-19
NJA 2015 s. 811
NJA 2015:74
Underlåtenhet att bokföra olagliga affärshändelser. För frågan om bokföringsbrott förekommit saknar det betydelse om affärshändelserna företagits som en integrerad del i en annars laglig näringsverksamhet liksom om det har bedrivits annan näringsverksamhet.
Z Service
NJA 2004 s. 519
RÅ 1991 ref. 6
HFD 2014 ref. 63
EU-domstolens dom Fischer, C-283/95, EU:C:1998:276
EU-domstolens dom Kaupo Salumets m.fl., C-455/98, EU:C:2000:352
11 kap. 5 § brottsbalken (1962:700)
2 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078)
12 kap. 65 a § jordabalken (1970:994)
B 5191-13
Högsta domstolen
2014-04-25
NJA 2014 s. 377
NJA 2014:33
Ne bis in idem. En person som har bedrivit näringsverksamhet under enskild firma har lämnat oriktiga uppgifter i sina inkomstdeklarationer genom att utelämna vissa inkomster. Beslut om skattetillägg beträffande inkomstskatt har ansetts inte hindra en prövning av åtal för bokföringsbrott avseende samma oriktiga uppgifter i bokföringen.
NJA 2013 s. 502
Artikel 4 i Protokoll nr 7 den 22 november 1984 till europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
B 4946-12
Högsta domstolen
2013-06-11
NJA 2013 s. 502
NJA 2013:48
Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
Juniavgörandet
Europadomstolens avgöranden i målet Engel and Others v. the Netherlands, 8 June 1976, Series A no. 22,
Europadomstolens avgörande i målet R.T. v. Switzerland (dec.), no. 31982/96, 30 May 2000
Europadomstolens avgörande i målet Manasson v. Sweden (dec.), no. 41265/98, 8 April 2003
Europadomstolens avgörande i målet Rosenquist v. Sweden (dec.), no. 60619/00, 14 September 2004
Europadomstolens avgörande i målet Nilsson v. Sweden (dec.), no. 73661/01, ECHR 2005-XIII
Europadomstolens avgörande i målet Carlberg v. Sweden (dec.), no. 9631/04, 27 January 2009
Europadomstolens avgörande i målet Zolotukhin v. Russia [GC], no.14939/03, ECHR 2009-
Europadomstolens avgörande i målet Ruotsalainen v. Finland, no. 13079/03, 16 June 2009
Europadomstolens avgörande i målet Tsonev v. Bulgaria, no. 2376/03, 14 January 2010
Europadomstolens avgörande i målet Kurdov and Ivanov v. Bulgaria, no. 16137/04, 31 May 2011
Europadomstolens avgörande i målet Tomasović v. Croatia, no. 53785/09, 18 October 2011
Europadomstolens avgörande i målet Margus v. Croatia, no. 4455/10, 13 November 2012
Europadomstolens avgörande i målet Asadbeyli and Others v. Azerbaijan, nos. 3653/05, 14729/05, 20908/05, 26242/05, 36083/05 and 16519/06, 11 December 2012
EU-domstolens avgöranden den 5 juni 2012 i mål C-489/10, Bonda
NJA 2010 s. 168 I och II
NJA 2004 s. 510
NJA 2011 s. 444
NJA 2012 s. 1038 I och II
EU-domstolens avgörande den 26 februari 2013 i mål C-617/10, Åkerberg Fransson
EU-domstolens avgörande den 26 februari 2013 i mål C-399/11, Melloni
Artikel 4 i protokoll nr 7 (d. 22 nov. 1984) till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen
Artikel 50 och artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
11 kap. 5 § brottsbalken (1962:700)
30 kap. 9 § och 45 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
2 §, 4 § och 10 § skattebrottslagen (1971:69)
49 kap. 4 §, 5 §, 6 §, 51 kap. 1 § och 59 kap. 11 § skatteförfarandelagen (2011:1244)
B 5960-10
Högsta domstolen
2012-12-03
NJA 2012 s. 826
NJA 2012:79
1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
Företagsboten och fängelsestraffet
NJA 1963 s. 574
NJA 1984 s. 922
NJA 1993 s. 687
NJA 2005 s. 661
NJA 2006 s. 577
NJA 2007 s. 929
NJA 2008 s. 359
NJA 2008 s. 697
11 kap. 5 §, 20 kap. 2 § och 3 §, 23 kap. 4 §, 29 kap. 5 § samt 36 kap. 7 §, 8 §, 9 § och 10 § brottsbalken (1962:700)
2 kap. 1 §, 2 §, 3 §, 4 § och 5 § bokföringslagen (1999:1078)
Medhjälp Främjande Företagsbot Enskild näringsidkare Medverkan Bokföringsbrott Billighetsskäl Straffmätning
B 2535-11
Högsta domstolen
2012-11-22
NJA 2012 s. 764
NJA 2012:73
Kan en faktisk ledare för en ideell förening som bedriver bokföringspliktig verksamhet åläggas näringsförbud enligt 4 § andra stycket lagen (1986:436) om näringsförbud?
NJA 1994 s. 480
4 § lagen (1986:436) om näringsförbud
Näringsförbud Bokföringsskyldighet Bokföringsbrott Ideell förening Faktisk ledare Legalitetsprincipen