Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 6546-04
Miljööverdomstolen
2005-02-17
MÖD 2005:11
Avvisad ansökan om lagligförklaring av två pirar ----- Ett servitutsavtal har ansetts ge sådan rådighet över ett vattenområde att en ansökan om lagligförklaring skall kunna prövas.
17 § och 18 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
2 kap. 1 § och 2 § vattenlagen (1983:291)
50 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
Vattenanläggning Nyttjanderättsavtal Fastighetsägare Avtal Vattenföretag Återförvisning Talerätt Klagorätt
Ö 2651-02
Högsta domstolen
2004-12-13
NJA 2004 s. 743
NJA 2004:84
Talan om förbud mot störande verksamhet från en grannfastighet skall tas upp av allmän domstol (tingsrätt), när kärandena i stämningsansökningen angett att den rättsliga grunden för talan finns i 3 kap. 1 § jordabalken och inte i miljöbalken.
NJA 1973 s. 1 I-III
NJA 1973 s. 527
NJA 1978 s. 104
NJA 1978 s. 113
10 kap. 17 § rättegångsbalken (1942:740)
20 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)
3 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
Rättegångsforum Allmän domstol Förbudstalan Grannelagsrätt Miljödomstol Miljöfarlig verksamhet Rättslig grund Återförvisning
M 2238-03
Miljööverdomstolen
2004-06-29
MÖD 2004:53
Strandskydd ----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
7 kap. 13 §, 14 §, 16 § och 18 § miljöbalken (1998:808)
M 487-04
Miljööverdomstolen
2004-03-12
MÖD 2004:10
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel ----- Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
17 kap. 4 § och 50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
9 kap. 1 § och 6 §, 11 kap. 2 § och 9 §, 17 kap. 1 § samt 24 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
M 9421-02
Miljööverdomstolen
2003-10-13
MÖD 2003:95
Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel ----- Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med " de arbeten som behöver utföras" i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
2 kap. 7 §, 6 kap. 1 §, 3 § och 7 §, 22 kap. 26 § och 28 § miljöbalken (1998:808)
21 a § miljöskyddslagen (1969:387)
13 kap. 48 § vattenlagen (1983:291)
Miljöfarlig verksamhet MKB Verkställighetsförordnande Igångsättningsmedgivande Scanraff Återförvisning