Varumärkeslag (2010:1877)

Sammanfattning

Patent- och marknadsöverdomstolen har, i likhet med tingsrätten, funnit att det varit fråga om varumärkesintrång, genom att intrångsgörararen, gemensamt och i samråd med annan, importerat klockor med kännetecken som är identiska med varumärkesinnehavarens registrerade varumärken för varor av samma slag (s.k. dubbel identitet) i syfte att tillhandahålla dem för försäljning. Patent- och marknadsöverdomstolen har, i förhållande till tingsrättens domslut, begränsat vitesförbudet i fråga om vilka varor och förfoganden som ska omfattas av förbudet. När det gäller förfogandena har Patent- och marknadsöverdomstolen även, med utgångspunkt i den terminologi som används i 1 kap. 10 § andra stycket varumärkeslagen och motsvarande bestämmelse i EU:s varumärkesdirektiv, formulerat om förbudet eftersom detta bidrar till att uppnå bl.a. en enhetlig och förutsebar rättstillämpning. Patent- och marknadsöverdomstolens bedömningar har vidare inneburit att tingsrättens dom ska stå fast i fråga om ersättning för utnyttjande av varumärkena, förstörelse av klockorna m.m. Patent- och marknadsöverdomstolens dom fick inte överklagas.

Hänvisade publiceringar

NJA 2007 s. 431
NJA 2008 s. 1082
NJA 2014 s. 580
RH 2016:25

Lagrum

1 kap. 10 § varumärkeslagen (2010:1877)
8 kap. 3 § första stycket varumärkeslagen (2010:1877)
3 § lagen (1985:206) om viten

Nyckelord

Intrång Dubbel identitet Vitesförbud

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Mål om varumärkesintrång med yrkande om vitesförbud och skadestånd avseende parallellimporterade läkemedel som om-paketerats och märkts om av parallellimportören. Patent- och marknadsöverdomstolen har, i likhet med Patent- och marknads-domstolen, funnit att parallellimportörens användning av varumärkena utan att på förpackningarna ange vem som är registrerad varumärkesinnehavare inte har utgjort varumärkesintrång. Vidare har Patent- och marknadsöverdomstolen, också i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, funnit att parallellimportörens användning av varumärkena utan att notifiera varumärkesinnehavaren om vissa förändringar på förpackningar som sedan tidigare saluförs inte heller har utgjort varumärkesintrång. Patent- och marknadsöverdomstolen har därmed funnit att talan inte kan vinna bifall och fastställt Patent- och marknadsdomstolens domslut.

Hänvisade publiceringar

EU-domstolens dom den 11 juli 1996, Bristol-Myers
Squibb, C-427/93 m.fl., EU:C:1996:282
EU-domstolens dom den 4 november 1997, Dior, C-337/95 EU:C:1997:517
EU-domstolens dom den 23 februari 1999, BMW, C-63/97, EU:C:1999:82
EU-domstolens dom den 30 november 2004, Peak Holding, C-16/03, EU:C:2004:759, ocEU-domstolens dom den 26 april 2007, Boehringer Ingelheim II, C-348/04, EU:C:2007:249
EU-domstolens dom den 12 juli 2011, eBay, C-324/09, EU:C:2011:474
EU-domstolens dom den 28 juli 2011, Orifarm, C-400/09 och C-207/10, EU:C:2011:519
Arnerstål, Varumärkesanvändning, s. 169

Lagrum

Artikel 13 i Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (varumärkesförordningen)
1 kap. 12 § första stycket varumärkeslagen (2010:1877)
2008/95/EG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (2008-års varumärkesdirektiv)
1 kap. 12 § första stycket varumärkeslagen (2010:1877)

Nyckelord

Intrång Läkemedel Parallellimport

Aktuella lagrum

Sammanfattning

I ärende om varumärkesregistrering var frågan om det sökta figurvarumärket MAXIMUS VODKA MAXIMUS VITAE EST MAXIMUS VITAE EST EXPORT VODKA SUPER PURE var förväxlingsbart med figurvarumärket MAXIMUS. Det sökta varumärket avsåg alkoholhaltiga drycker, inkluderande destillerade spritdrycker i klass 33. Det motanförda varumärket är registrerat för icke alkoholhaltiga drycker förutom fruktdrycker och fruktjuicer i klass 32. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterade att ordet MAXIMUS var den mest framträdande och särskiljande beståndsdelen i båda varumärkena. Helhetsintrycket av det sökta varumärket förtogs inte av dess ytterligare beståndsdelar. Vid en helhetsbedömning fann Patent- och marknadsöverdomstolen, med beaktande av den höga märkeslikheten och viss likhet mellan varuslagen, att det förelåg en förväxlingsrisk. Därmed förelåg hinder mot att registrera det sökta varumärket. Patent- och marknadsöverdomstolen upphävde därför Patent- och marknadsdomstolens beslut och fastställde Patent- och registreringsverkets beslut att avslå ansökan om registrering.

Hänvisade publiceringar

EU-domstolens dom den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323
EU-domstolens dom den 29 september 1998, Canon, C- 39/97, EU:C:1998:442
EU-domstolens dom den 11 november 1997, Sabel, C-251/95, EU:C:1997:528

Lagrum

Artikel 4.1.b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (2008-års varumärkesdirektiv)
2 kap. 8 § varumärkeslagen (2010:1877)

Nyckelord

Drycker Förväxlingsrisk Registrering

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Fråga om Patent- och marknadsdomstolens behörighet enligt 10 kap. 6 § varumärkeslagen (2010:1877) att handlägga ett mål om bättre rätt till varumärke där grunden för talan i första hand är att käranden genom inarbetning erhållit en ensamrätt till kännetecknet. Patent- och marknadsdomstolen avvisade en talan om bättre rätt till varumärke med hänvisning till att Patent- och marknadsdomstolen saknade behörighet att handlägga målet. Patent- och marknadsdomstolen hänvisade till uttalanden i propositionen till lagen om patent- och marknadsdomstolar. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att såväl ordalydelsen som ändamålet bakom behörighetsregeln i 10 kap. 6 § varumärkeslagen leder till att Patent- och marknadsdomsstolen är behörig att pröva den aktuella talan och har återförvisat målet till Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt handläggning. Patent- och marknadsöverdomstolen har ansett att beslutet innehåller frågor där det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att ett överklagande prövas av Högsta domstolen och har tillåtit att beslutet överklagas dit.

Hänvisade publiceringar

NJA 1992 s. 424

Lagrum

10 kap. 6 § varumärkeslagen (2010:1877)

Nyckelord

Forum

Aktuella lagrum

Sammanfattning

I ärende om varumärkesregistrering var frågan om varumärket BARNFONDEN skulle få registreras för tjänsten "penninginsamlingar för välgörande ändamål; anordnande av finansie¬ring av personliga och sociala tjänster utförda av andra för att tillmötesgå indi¬viduella behov, nämligen att ge tillgång till utbildning och rent vatten" i klass 3Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterade att varumärkeslagens bestämmelser om registeringshinder ska tolkas i enlighet med EU-rätten, vilket innebar att registreringshindret för beskrivande varumärken ska tolkas oberoende från andra registreringshindePatent- och marknadsöverdomstolen konstaterade därefter att ordet BARNFONDEN är en grammatiskt korrekt sammansättning av orden "barn" och "fond", som inte är en nybildad ordkombination. Vidare konstaterade domstolen att ordkombinationen är en vedertagen beteckning för fondering av medel för välgörande ändamål till förmån för barn. Enligt domstolen var sambandet mellan ordmärkets allmänspråkliga betydelse och de tjänster som ansökan avsåg så direkt och konkret att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kunde bedömas uppfatta kännetecknet som en beskrivning av tjänsterna. Ordmärket var därför att betrakta som beskrivande. Inte heller hade sökanden visat att märket hade förvärvat särskiljningsförmåga genom användning. Det förelåg därmed registreringshinder ärendet uttalade sig Patent- och marknadsöverdomstolen även om betydelsen av tidigare registreringspraxis.

Hänvisade publiceringar

EU-domstolens dom den 26 februari 1986, Marshall, 152/84, EU:C:1986:84
EU-domstolens dom den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee, C-108/97 och C-109/97EU:C:1999:230
EU-domstolens dom 23 oktober 2003, Doublemint, C-191/01 P, EU:C:2003:579
EU-domstolens den 12 februari 2004, Biomild, C-265/00, EU:C:2004:87
EU-domstolens dom den 29 april 2004, Björnekulla, C-371/02, EU:C:2004:275
EU-domstolens dom den 29 april 2004, Henkel, C-456/01 P och C 457/01 P, EU:C:2004:258
EU-domstolens dom den 8 maj 2008, EUROHYPO, C-304/06 P, EU:C:2008:261
EU-domstolens beslut den 12 februari 2009, Bild digital och ZVS, C-39/08 och C-43/08, EU:C:2009:91
EU-domstolens dom den 10 mars 2011, 1000, C-51/10 P, EU:C:2011:139
EU-domstolens dom den 19 juni 2014, Oterbank, C-217/13 och 218/13, EU:C:2014:2012
Tribunalens dom den 20 juli 2004, LIMO, T-311/02, EU:T:2004:245
Tribunalens dom den 30 november 2004, Nurseryroom, T-173/03, EU:T:2004:347
Tribunalens dom den 2 april 2008, STEADYCONTROL, T-181/07, EU:T:2008:86
Patent och marknadsöverdomstolens beslut den 3 juli 2017 i ärende PMÖÄ 8938-16
Hettne, EU-rättslig metod, 2 uppl. 2011, s. 188 ffKur m.fl., European Trade Mark Law, Oxford, 1 uppl. 2017, s. 108

Lagrum

1 kap. 5 § varumärkeslagen (2010:1877)
2 kap. 5 § varumärkeslagen (2010:1877)
Artikel 3.1.b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (2008-års varumärkesdirektiv

Nyckelord

Särskiljningsförmåga Ordkännetecken Deskriptivt Inarbetning

Aktuella lagrum