Alla rättsfall som refererar till Konkurslag (1987:672).
Ö 3314-11
Hovrätten för Västra Sverige
2011-12-09
RH 2011:67
Sedan en gäldenär erlagt full betalning för konkursfordringen och sökanden återkallat konkursansökningen har ärendet skrivits av. Sökandens yrkande om ersättning för rättegångskostnader har lämnats utan bifall.
NJA 2006 s. 599
2 kap. 23 § konkurslagen (1987:672)
18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
Ö 4299-11
Svea hovrätt
2011-11-23
RH 2012:11
Hovrätten har funnit att det krävs att en konkursförvaltare har ett inte obetydligt handlingsutrymme för att kunna göra processuella överväganden och fatta beslut. Hovrätten har bl.a. mot bakgrund därav funnit att konkursförvaltaren i sitt sätt att hantera och redovisa en fråga om återvinning inte brustit i omsorg och skicklighet på ett sätt som ska tillåtas påverka konkursförvaltarens arvode.
Prop. 1986/87:90 s. 111
Prop. 1986/87:90 s. 158
NJA 1999 s. 131
NJA 1999 s. 665
NJA 2001 s. 99
NJA 2003 s. 99
NJA 1990 s. 656
RH 2010:4
14 kap. 4 § och 7 kap. 10 § konkurslagen (1987:672)
Konkurslagen, en kommentar, internetversionen av den 30 juni 2011, kommentaren till 14 kap. 4 § konkurslagen
T 631-10
Högsta domstolen
2011-11-11
NJA 2011 s. 755
NJA 2011:67
Fråga om preskription vid återvinning i konkurs.
NJA 1987 s. 259
NJA 1994 s. 705
NJA 2001 s. 805
12 kap. 2 § och 5 § aktiebolagslagen (1975:1385)
17 kap. 3 § och 6 § aktiebolagslagen (2005:551)
4 kap. 3 §, 5 § och 20 § konkurslagen (1987:672)
1 § och 2 § preskriptionslagen (1981:130)
Ö 4059-11
Högsta domstolen
2011-10-28
NJA 2011 s. 723
NJA 2011:62
Tillstånd till prövning i hovrätt när ett aktiebolag, efter ansökan av en av bolagets tre firmatecknare, har försatts i konkurs och de två andra har överklagat konkursbeslutet med påstående att konkursansökningen inte grundades på något beslut av bolagets styrelse.
2 kap. 7 § och 22 § konkurslagen (1987:672)
T 1295-09
Högsta domstolen
2011-06-22
NJA 2011 s. 411
NJA 2011:33
Domstol har försatt en person i konkurs på grundval av skattebeslut som inte vunnit laga kraft. Domstolen har underlåtit att självständigt pröva om det fanns en skattefordran och har direkt lagt skattebesluten till grund för obeståndsbedömningen. Rättstillämpningen har, med hänsyn till att den klart avvek från vad som gällde för prövningen och att den fick direkt betydelse för utgången, ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen men inte för överträdelse av Europakonventionen.
NJA 1956 s. 417
NJA 1981 s. 395
NJA 1981 C 51
NJA 1983 s. 688
NJA 1989 s. 378
NJA 2001 s. 339
NJA 2001 s. 548
NJA 2003 s. 217
NJA 2005 s. 462
NJA 2007 s. 295
NJA 2007 s. 584
NJA 2007 s. 862
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
2 kap. 4 §, 6 §, 8 § och 9 § konkurslagen (1987:672)
Artikel 6.1 och artikel 6.2 europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)