Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 8552-03
Miljööverdomstolen
2005-07-13
MÖD 2005:32
Rättelse på den felandes bekostnad ----- En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.
2 kap. 8 §, 10 kap. 1 § och 2 § samt 26 kap. 18 § miljöbalken (1998:808)
8 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 5338-04
Miljööverdomstolen
2005-05-23
MÖD 2005:30
Vitesföreläggande enligt miljöbalken ----- En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.
2 kap. 8 §, 9 kap. 1 § 2 och 10 kap. 2 § och 4 § miljöbalken (1998:808)
8 § lagen (1988:811) om införande av miljöbalken
M 9015-03
Miljööverdomstolen
2004-12-21
MÖD 2004:77
Avgift för prövning och tillsyn ----- Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
9 kap. 1 §, 15 kap. 34 §, 27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
2 kap. 1 §, 2 § och 5 § förordningen (1998:940) om avgifter och prövning enligt miljöbalken
3 §, 33 § och 36 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
M 5080-03
Miljööverdomstolen
2004-11-08
MÖD 2004:64
Föreläggande enligt 26 kap. miljöbalken rörande täkt ----- Ett tillsynsföreläggande enligt miljöbalken strider normalt inte mot rätten att enligt Artikel 6 i Europakonventionen, som gäller som lag här i landet, förhålla sig passiv då misstanke om brott föreligger. Avsteg från skyldigheten att medverka i utredningar bör inskränka sig till en begränsning av tillsynsmyndigheternas möjligheter att under vissa förutsättningar använda sig av sanktionerade förelägganden.
26 kap. miljöbalken (1998:808)
Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
M 9822-02
Miljööverdomstolen
2003-12-05
MÖD 2003:127
Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat område ----- En skrotningsverksamhet hade förorenat en älv med PCB genom spill av transformatorolja. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren att upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet. MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven enligt 10 kap. miljöbalken. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i förarbetena till miljöbalken och överensstämmer även med praxis under miljöskyddslagen som innebar att den som övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken uttalade MÖD att, trots att företaget bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten.
Koncessionsnämnden för miljöskydd, 126/91
Koncessionsnämnden för miljöskydd, B 156/96
10 kap. 2 §, 4 § och 6 § samt 26 kap. 22 § miljöbalken (1998:808)