Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 9015-03
Miljööverdomstolen
2004-12-21
MÖD 2004:77
Avgift för prövning och tillsyn ----- Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
9 kap. 1 §, 15 kap. 34 §, 27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
2 kap. 1 §, 2 § och 5 § förordningen (1998:940) om avgifter och prövning enligt miljöbalken
3 §, 33 § och 36 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
M 4182-02
Miljööverdomstolen
2003-12-18
MÖD 2003:132
Tillstånd till verksamheten vid i en deponi ----- En deponi för deponering av förbränningsrester bedömdes uppfylla deponeringsförordningens krav på geologisk barriär och skydd mot att lakvatten förorenar omgivningen. Miljödomstolen meddelade villkor om att endast askor från vissa namngivna värmeverk fick tas emot. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg emellertid att det inte mötte något hinder att ta emot förbränningsrester som utgjorde icke-farligt avfall från andra liknande anläggningar i regionen efter godkännande från tillsynsmyndigheten. Slutligen bedömde MÖD att dispens kunde medges från kravet på bottentätning enligt 24 § deponeringsförordningen på grund av berggrundens mäktighet och permeabilitet, askornas låga lakvattenproduktion och genomsläpplighet samt systemet för omhändertagandet av lakvatten.
9 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
19 §, 20 §, 21 §, 22 §, 23 § och 24 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
Artikel 1 i Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall