Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 5546-24
Högsta domstolen
2025-12-30
Svensk domstol har ansetts behörig att pröva ett åtal för förtal avseende uppgifter som publicerats på internet från utlandet.
"Internetförtalet"
”Bilderna som låg kvar” NJA 2020 s. 917
”Den avklippta fotbojan” NJA 2023 s. 956
2 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
5 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
5 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
B 7798-24
Högsta domstolen
2025-12-11
En gärning som har begåtts utomlands har inte ansetts straffbar enligt lagen på gärningsorten när det enligt det landets lag krävs att målsäganden gör en anmälan inom viss tid och tidsfristen inte har iakttagits.
"Målsägandefristen"
2 kap. 5 § brottsbalken (1962:700)
PMÖ 7917-22
Patent- och marknadsöverdomstolen
2022-12-05
PMÖD 2022:11
Ett svenskt bolag väckte talan om varumärkesintrång mot två tyska bolag vid Patent- och marknadsdomstolen, och gjorde gällande intrång i ett stort antal EU-varumärken och i ett mindre antal svenska varumärken och företagsnamn. De tyska bolagen väckte senare vid samma domstol talan om ogiltighet och hävning av EU-varumärkena. Det svenska bolaget yrkade då att de tyska bolagens talan i ogiltighetsmålet skulle avvisas. Patent- och marknadsöverdomstolen har, liksom underinstansen, bedömt att genkäromålet om ogiltighet är knutet till intrångstalan. Att det svenska bolaget, innan det delgavs stämningsansökan i ogiltighetsmålet, anförde att bolaget inte längre åberopade intrång i EU-varumärkena som grund för talan i intrångsmålet, och samtidigt justerade sitt yrkande om fastställande av ersättningsskyldighet, har inte föranlett någon annan bedömninEtt genkäromål enligt EU:s varumärkesförordning är självständigt i förhållande till huvudkäromålet och kvarstår även om huvudkäromålet skulle återkallas. Patent- och marknadsdomstolen fortsätter därför att vara behörig att pröva giltigheten av EU-varumärkePatent- och marknadsöverdomstolens beslut får inte överklagas.
C- 26/21, EU:C:202:786, Gemeinde Bodman-Ludwigshafen
Lag (2018:1653) om företagsnamn
Varumärkeslagen (2010:1877)
Art. 124, 128 i Europaparlamentets och rådets förordning EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken
PMÖ 6106-20
Patent- och marknadsöverdomstolen
2022-11-14
PMÖD 2022:9
Sedan Patent- och marknadsdomstolen, på grund av att svensk domsrätt saknades, avvisat en talan om bättre rätt till vissa patent och patentansökningar, begärde Patent- och marknads-överdomstolen ett förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om domsrätEU-domstolen klargjorde att artikel 24.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en tvist, inom ramen för en talan som grundas på en påstådd ställning som uppfinnare eller meduppfinnare, om fastställandet av huruvida en person har rätt till vissa uppfinningar som avses i patentansökningar som getts in och patent som beviljats i tredje lanPatent- och marknadsöverdomstolen har mot bakgrund av EU-domstolens ställningstaganden i förhandsavgörandet kommit till slutsatsen att saknas grund för att avvisa talan om bättre rätt. Patent- och marknadsöverdomstolen har därför upphävt underinstansens beslut och återförvisat målet dit för fortsatt handläggninPatent- och marknadsöverdomstolens beslut får inte överklagas.
NJA 1994 s. 81
C-281/02, EU:C:1983:326, Duijnstee
C-4/03, EU:C2006:457, GAT
C-341/16, EU:C2017:738, Hanssen Beleggingen
Artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Artikel 1, artikel 4.1 och artikel 24.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
17 §, 18 §, 53 § och 65 § patentlagen (1967:837)
1 § och 2 § lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttensområde m.m.
Förhandsavgörande Behörighet Bättre rätt Domsrätt Uppfinning
Ö 1314-22
Högsta domstolen
2022-11-10
NJA 2022 s. 796
NJA 2022:68
En schweizisk medborgare åtalades för medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott. Åtalet avsåg gärningar som han och en medtilltalad, som är svensk medborgare, påstods ha begått i Sudan i egenskap av företrädare för bolag inom en svensk koncern. Några hinder i svensk rätt eller allmän folkrätt mot svensk domsrätt har inte ansetts föreligga.
Universalitetsprincipen
2 kap. 3 §, 7 §, 8 § och 12 § Brottsbalken (1962:700)