Miljöbalk (1998:808)

Paragraferna

Rättsfall för Miljöbalk (1998:808)

Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).

Valda nyckelord:

Målnummer

M 768-01

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2002-05-13

Referatnummer

MÖD 2002:36

Sammanfattning

Miljösanktionsavgift vid förbränning av avfall ----- Ett bolag hade eldat sitt avfall vid upprepade tillfällen direkt på marken utan att anmäla detta. Den kommunala nämnden påförde bolaget miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 ("anläggning för förbränning eller annan sådan behandling av avfall..") i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. En anläggning har inte inrättats enbart därför att verksamheten bedrivits med viss varaktighet. MÖD upphävde beslutet.

Lagrum

30 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och bilagan till förordningen

Målnummer

M 1055-01

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2002-05-08

Referatnummer

MÖD 2002:33

Sammanfattning

Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från en fritidsfastighet ----- Klaganden uppgav att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken. Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svarade mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. miljöbalken föreligga och dispens meddelades.

Lagrum

2 kap. och 15 kap. 8 §, 11 § och 18 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Sophämtning

Målnummer

M 2201-01

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2002-05-07

Referatnummer

MÖD 2002:32

Sammanfattning

Tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt bergrumslager för olja ----- Miljödomstolen hade förenat tillståndet med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam. Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.

Lagrum

2 kap. 3 § och 7 § samt 11 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)

Målnummer

M 3928-01

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2002-04-29

Referatnummer

MÖD 2002:30

Sammanfattning

Täktavgift ----- Länsstyrelsen hade debiterat ett företag täktavgift beräknad på total tillståndsgiven mängd grus. Efter överklagande ändrade miljödomstolen avgiften i enlighet med vad Naturvårdsverket hade yttrat i målet, nämligen utifrån den genomsnittliga uttagsmängden per år. Miljööverdomstolen uttalade att bestämmelsens lydelse inte ger utrymme för en annan tolkning än den som länsstyrelsen gjort och ändrade därmed miljödomstolens dom.

Lagrum

27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
4 kap. 2 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

Aktuella lagrum

1998:940 4 kap. 2 §

Målnummer

M 2638-01

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2002-04-22

Referatnummer

MÖD 2002:28

Sammanfattning

Utrivningsföreläggande avseende brygga ----- Länsstyrelsen hade förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att riva ut en brygga, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade miljödomstolens bedömning att bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom att utgöra hinder för båtfart m.m. och att det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet.

Lagrum

26 kap. 9 § och 11 kap. 9 § och 12 § miljöbalken (1998:808)
2 § viteslagen (1985:206)