Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 1649-01
Miljööverdomstolen
2002-06-27
MÖD 2002:49
Ansökan om bygdeavgiftsmedel ----- Miljödomstolen hade avvisat en ansökan om bygdeavgiftsmedel för skador i form av vattenuppträngning och erosion med motiveringen att sökanden redan fått bidrag för förstärkning av skyddsmur. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att skrivningen i 4 § första stycket i förordningen om bygde- och fiskeavgifter enbart uteslöt bidrag i de fall som skadereglering skett genom att ersättning tidigare betalats för samma skada. Då det var fråga om en fortlöpande skada ansåg MÖD att bidrag skall kunna utgå flera gånger för att reparera fastigheten och skydda den mot fortsatt skada.
9 kap. vattenlagen (1983:291)
31 kap. miljöbalken (1998:808)
6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
4 § förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter
Reparation Förstärkning Holmsjön Fagervikssjön Leringen Reglering
M 5475-00
Miljööverdomstolen
2002-06-25
MÖD 2002:48
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk ----- Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
2 kap. 3 §, 5 § och 7 §, 9 kap. 6 § samt 22 kap. 25 § miljöbalken (1998:808)
M 1428-02
Miljööverdomstolen
2002-06-20
MÖD 2002:45
Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar ----- En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
2 kap. 1 §, 3 §, 6 § och 7 § samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
9 kap. 33 § och 34 § Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer
Kemikalieinspektionens allmänna råd (1991:4) till föreskrifterna (KIFS 1990:10) om träskyddsbehandlat virke
9 kap. 33 § och 34 § Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer
M 4902-00
Miljööverdomstolen
2002-05-15
MÖD 2002:38
Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen ----- Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15). Även fråga om rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § vattenlagen.
19 kap. 1 §, 2 §, 3 §, 7 § och 9 § samt 20 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15) Grundvattentäkter
M 8172-00
Miljööverdomstolen
2002-05-13
MÖD 2002:34
Föreläggande enligt miljöbalken ----- Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
9 kap. 6 §, 22 kap. 1 § 1 st. 6 och 25 § 1 st. 11, 24 kap. 1 §, 26 kap. 9 § och 14 § miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
9 §, 15 §, 16 §, 17 §, 18 §, 19 § och 20 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
7 § förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
43 § räddningstjänstlagen (1986:1102)