Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 537-01
Miljööverdomstolen
2002-04-02
MÖD 2002:23
Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel ----- Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
9 kap. 1 §, 6 §, 7 § och 8 §, 11 kap. 2 § och 9 §, 16 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
7 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
13 kap. 17 § vattenlagen (1983:291)
Vattenverksamhet Järnvägstunnel Öberget Prövningens omfattning Följdföretag Följdverksamhet Botniabanan
M 9655-99
Miljööverdomstolen
2002-04-02
MÖD 2002:25
Tillstånd att bortleda inläckande yt- och grundvatten från tunnel och schakt ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att då något tekniskt hinder inte förelåg för att meddela mängdbegränsning för bortledning av grundvatten från tunneln fastställdes en sådan begränsningen. Vidare skulle denna begränsning utgöra en del av tillståndet och inte regleras i villkor på det sätt som miljödomstolen gjort. Miljödomstolens villkor i denna del upphävdes därför. MÖD framhöll att ett villkor för ett tillstånd endast anger hur en verksamhet ska utföras.
11 kap. 2 § och 9 § miljöbalken (1998:808)
M 857-01
Miljööverdomstolen
2002-03-27
MÖD 2002:21
Tillstånd till enskilt avlopp ----- En fastighetsägare hade fått tillstånd av miljönämnden till en avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade till Miljööverdomstolen (MÖD). Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten av en miljöfarlig verksamhet skall redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är långtgående. När det sedan gällde den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolens uppfattning att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de angränsande fastigheterna. Domstolen pekade på att det, trots omfattande utredning av parterna, kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen.
9 kap. 1 § och 7 § miljöbalken (1998:808)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 7952-99
Miljööverdomstolen
2002-03-27
MÖD 2002:22
Omprövning enligt vattenlagen av villkor för att förbättra säkerheten vid kraftverksanläggning inom Luleälvens vattensystem ----- Ett bolag och Kammarkollegiet ansökte hos miljödomstolen om att få utföra vissa säkerhetsåtgärder vid ett kraftverk. Som sakägare angavs fiskerättinnehavare och ägare av strand och vatten nedströms. Miljödomstolen biföll ansökan och konstaterade att i målet kunde endast frågor tas upp som sammanhängde med tillståndsansökan. Eftersom någon ändring av vattenhushållningsbestämmelserna för kraftverket inte begärts, avvisade miljödomstolen yrkanden från sakägare rörande bl.a. uppskov med skadereglering av utskovstappning. Miljööverdomstolen delade denna bedömning. Även fråga om rättegångskostnader.
3 kap. 4 §, 15 kap. 3 § och 8 § vattenlagen (1983:291)
25 kap. miljöbalken (1998:808)
18 kap. rättegångsbalken (1942:740)
M 2769-00
Miljööverdomstolen
2002-03-13
MÖD 2002:19
Strandskyddsdispens ----- År 1990 bildades en ny fastighet inom ett strandskyddsområde genom avstyckning. Fastighetsägaren ville senare inte utnyttja byggrätten på den avstyckade tomten utan önskade flytta den till en angränsande tomt som skulle tillskapas genom en ny fastighetsbildning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att skäl till undantag från strandskyddsbestämmelserna fick anses ha förelegat vid tidpunkten för avstyckningen samt att markens allemansrättsliga tillgänglighet i princip skulle förbli oförändrad om ett byte skedde av platsen för byggnation inom strandskyddsområdet. Den nya platsen skiljde sig endast marginellt från den ursprungliga ur strandskyddssynpunkt. MÖD fann därför att det förelåg särskilda skäl och beviljade dispens. Som villkor angavs att fastigheten genom fastighetsbildning skulle flyttas från sitt nuvarande läge till det av sökanden anvisade läget i överensstämmelse med den tomtplatsavgränsning som angavs på en bifogad karta.
7 kap. 18 § miljöbalken (1998:808)
3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)