Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 464-03
Miljööverdomstolen
2003-12-22
MÖD 2003:134
Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning ----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
Koncessionsnämnden för miljöskydd B 119/98
RÅ 1995 ref. 15
5 § miljöskyddslagen (1969:387)
9 kap. 6 §, 7 § och 8 §, 24 kap. 1 §, 3 §, 5 § och 7 § samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
7 § hälsoskyddslagen (1982:1080)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Enskilda avlopp WC Toalettvatten BDT-vatten Tvångsanslutning Byggnadstillstånd VA-anläggning
M 7917-01
Miljööverdomstolen
2003-06-17
MÖD 2003:65
Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning ----- Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
12 § och 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 857-01
Miljööverdomstolen
2002-03-27
MÖD 2002:21
Tillstånd till enskilt avlopp ----- En fastighetsägare hade fått tillstånd av miljönämnden till en avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade till Miljööverdomstolen (MÖD). Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten av en miljöfarlig verksamhet skall redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är långtgående. När det sedan gällde den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolens uppfattning att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de angränsande fastigheterna. Domstolen pekade på att det, trots omfattande utredning av parterna, kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen.
9 kap. 1 § och 7 § miljöbalken (1998:808)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd