Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 4976-19
Mark- och miljööverdomstolen
2020-08-17
MÖD 2020:35
Anläggningsavgift ----- En fastighet har ansetts ha behov av en vattentjänst med hänsyn till skyddet för miljön. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att förhållandena på Öland med hänsyn till de låga grundvattennivåerna är sådana att det finns ett behov av skydd för miljön enligt LAV. Det kan förväntas att en kollektiv lösning av dricksvattenfrågan kommer att förhindra eller åtminstone väsentligt motverka påtagliga olägenheter för miljön. Att dricksvattenfrågan bör lösas kollektivt för det aktuella bebyggelseområdet i stort utgör en presumtion för att den aktuella fastigheten har ett motsvarande behov. Fastighetsägaren kunde inte visa att fastighetens behov skulle lösas med större fördel genom den egna brunnen än genom den allmänna va-anläggningen. Ett fortsatt uttag av vatten genom den egna brunnen ansågs inte tillgodose intresset av god hushållning med naturresurser.
18 kap. rättegångsbalken (1942:740)
24 §, 25 §, 29 §, 34 § och 56 b § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
Dricksvattentäkt Egen brunn Enskild brunn Miljöskydd Grundvatten Va-anläggning Avgiftsskyldighet Anläggningsavgift
M 10170-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-10-17
MÖD 2017:69
Ansvar för enheter till lågtrycksavlopp, s.k. LTA-enheter, i allmän va-anläggning ----- I mål som överlämnats från den nedlagda Va-nämnden till mark- och miljödomstol angående fastställelsetalan om ansvar för enheter till lågtrycksavlopp, s.k. LTA-enheter, har kommunens tidigare avtal med ett antal fastighetsägare ansetts ogiltiga. Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med mark- och miljödomstolen fastställt att kommunen har det ansvar för de aktuella fastigheternas LTA-enheter som följer av 19 § lagen om allmänna vattentjänster.
19 §, 22 §, 23 § och 34 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
M 5343-09
Miljööverdomstolen
2010-06-15
MÖD 2010:44
Brukningsavgift för vatten- och avloppsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som huvudman för va-anläggning kunnat ingå avtal om avsteg från huvudprincipen i va-lagstiftningen att fastighetsägare är brukare, samt att sådana omständigheter förevarit att avtal ingåtts.
5 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
M 464-03
Miljööverdomstolen
2003-12-22
MÖD 2003:134
Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning ----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
Koncessionsnämnden för miljöskydd B 119/98
RÅ 1995 ref. 15
5 § miljöskyddslagen (1969:387)
9 kap. 6 §, 7 § och 8 §, 24 kap. 1 §, 3 §, 5 § och 7 § samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
7 § hälsoskyddslagen (1982:1080)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Enskilda avlopp WC Toalettvatten BDT-vatten Tvångsanslutning Byggnadstillstånd VA-anläggning
M 544-00
Miljööverdomstolen
2000-10-19
MÖD 2000:39
Va-nämndens behörighet enligt va-lagen ----- Va-nämnden är inte behörig att pröva tvist som gäller ett område som i och för sig är anslutet till det kommunala ren- och spillvattennätet enligt avtal, men som ligger helt utanför verksamhetsområdet för det allmänna va-nätet. Miljööverdomstolen uttalar däremot att om det hade varit aktuellt att utöka det kommunala verksamhetsområdet till att omfatta även det omtvistade området hade detta talat för behörighet hos Va-nämnden.
NJA 1982 C 103
37 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar