Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
B 4589-02
Hovrätten för Västra Sverige
2003-03-20
RH 2003:44
Lantbrukare har bedrivit vattenverksamhet genom att utföra åtgärder för att avvattna mark i syfte att öka sin fastighets lämplighet för skogsbruk, varvid han - på myrar som är upptagna i en särskild myrskyddsplan - utvidgat och förstorat befintliga diken och bäckar. Fråga dels om åtgärderna utgjort tillståndspliktig markavvattning, dels om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.
Prop. 1997/98:45 s. 137
11 kap. 2 § 4, 9 §, 13 §, 14 § och 15 § samt 29 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet m.m.
M 993-03
Miljööverdomstolen
2003-03-18
MÖD 2003:21
Interimistiskt förordnande ----- Miljööverdomstolen meddelade verkställighetsförordnande för tillstånd till täktverksamhet med hänvisning till att täkten bedrivits på platsen under ansenlig tid, att de enskilda motstående intressena inte hade sådan tyngd att de i sig talade emot samt att det saknades skäl att anta att det skulle uppkomma beaktansvärda, irreversibla verkningar pga. förordnandet.
MÖD 2002:91 (M 7188-02)
12 kap. 1 §, 19 kap. 5 §, 20 kap. 3 § samt 22 kap. 1 § och 2 § miljöbalken (1998:808)
28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
M 3123-02
Miljööverdomstolen
2003-03-14
MÖD 2003:20
Miljösanktionsavgift ----- Med hänvisning till legalitetsprincipen ansåg Miljööverdomstolen att miljösanktionsavgift inte kunde dömas ut för utebliven anmälan av krossverk för asfalt och betong, då anmälningsplikten enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enbart täcker berg- eller gruskrossverk.
30 kap. 1 § och 2 § miljöbalken (1998:808)
1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter samt p. 1.1. i bilagan till denna förordning
SNI-kod 14.2-1 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 7673-02
Miljööverdomstolen
2003-03-12
MÖD 2003:19
Förbud att utan tillstånd uppföra vindkraftverk; nu fråga om talerätt ----- En anmälan om uppförande av vindkraftverk föranledde ingen åtgärd från miljönämnden (ett s.k. 0-beslut). En granne klagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, varav den sistnämnda undanröjde nämndens beslut och förbjöd uppförandet av vindkraftverket. Nämnden överklagade och fråga uppkom om dess talerätt. Miljööverdomstolen fann att enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen blev miljönämnden part i samband med att målet överklagades till miljödomstolen och genom domen har nämndens beslut upphävts. Miljödomstolens avgörande ansågs därmed ha gått nämnden emot i den mening som avses i 16 kap. 12 § 1 st. 1 miljöbalken (jfr RÅ 1999 not. 17) och nämnden hade därför rätt att överklaga miljödomstolens dom.
RÅ 1999 not. 17
16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
M 3874-02
Miljööverdomstolen
2003-03-12
MÖD 2003:18
En kommuns rätt att överklaga ----- Ett länsstyrelsebeslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken överklagades av en kommun. Överklagandet avvisades av miljödomstolen. Miljööverdomstolen fann dock att kommuner tillerkänts klagorätt i praxis enligt naturvårdslagen med hänvisning till att naturvården är såväl en statlig som en kommunal angelägenhet. Eftersom någon ändring därvidlag inte varit avsedd genom införandet av miljöbalken medgavs kommunen klagorätt. Särskilt yttrande.
MÖD 2002:60 (M 6017-02)
RÅ 1996 ref. 39
16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
22 § förvaltningslagen (1986:223)