Rättsfall baserat på valda nyckelord.
P 12264-18
Mark- och miljööverdomstolen
2020-02-06
MÖD 2020:19
Byggsanktionsavgift ----- MÖD har i likhet med MMD ansett att en byggsanktionsavgift ska tas ut för ett stambyte, i en bostadsrättsförenings flerbostadshus, som omfattat befintliga vattenledningar och avloppsrör vilka i flera fall fått nya placeringar.MMD hade vidare ansett att byggnadsnämnden inte hade visat att en så stor byggnadsarea som nämnden beräknat sanktionsavgiften på berörs av åtgärden och återförvisat målet till nämnden för fortsatt handläggning. MÖD ansåg mot bakgrund av att avgiften har straffrättslig karaktär och att tillsynsmyndigheten har bevisbördan för samtliga omständigheter som ligger till grund för ett avgiftsbeslut att MMD borde ha tagit ställning till avgiftens storlek. Detta har enligt MÖD utgjort ett rättegångsfel som föranleder återförvisning till MMD
6 kap. 5 § första stycket 5 och 9 kap. 13 § första stycket 4 plan- och byggförordningen (2011:338)
10 kap. 3 § 2, 11 kap. 51 § och 11 kap. 53 § första stycket plan- och bygglagen (2010:900)
P 3927-17
Mark- och miljööverdomstolen
2018-06-05
MÖD 2018:8
Byggsanktionsavgift avseende industrihall ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att inredande av toaletter och kontor i en industrihall med sju oinredda lokaler har varit anmälningspliktigt. Därför har byggsanktionsavgift påförts för den sanktionsarea som har berörts av ändringen, dvs. arean för inredda toaletter och kontor.
9 kap. 2 § första stycket 3 a och b plan- och bygglagen (2010:900)
6 kap. 5 § första stycket 3 och 9 kap. 11 § 4 plan- och byggförordningen (2011:338)
M 9494-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-04-29
MÖD 2015:22
Avvisning av anmälan avseende reparation och ändring av dammluckor ----- Ett bolag har till länsstyrelsen anmält att bolaget avser att renovera två utskov i ett kraftverks betongdamm. Renoveringen avsåg bl.a. byte av luckor i utskoven. Åtgärden skulle innebära att anläggningens avbördningsförmåga ökar med 10 procent. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att verksamheten, i och med den ökade avbördningsförmågan, är tillståndspliktig och därför fastställt länsstyrelsens beslut att avvisa anmälan.
11 kap. 9 §, 9 a § och 12 § miljöbalken (1998:808)
19 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet m.m.
M 1755-14
Mark- och miljööverdomstolen
2014-11-25
MÖD 2014:38
Föreläggande att ge in en anmälan i efterhand ----- Efter det att en anmälan om olovlig vattenverksamhet inkommit till länsstyrelsen har länsstyrelsen förelagt en person att i efterhand ge in en anmälan om vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen undanröjde föreläggandet med motiveringen att föreläggandet inte var lagligen grundat. Länsstyrelsen överklagade mark- och miljödomstolens dom och Mark-och miljööverdomstolen gjorde följande bedömning. Det saknas i bestämmelserna stöd för att en verksamhetsutövare ska kunna ge in en anmälan efter det att verksamheten påbörjats. Tvärtom talar lydelsen av bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket miljöbalken, där det anges att anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat, för att någon anmälan inte ska kunna göras i efterhand. Mark- och miljööverdomstolen har i ett par avgöranden på senare tid uttalat att anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand. Eftersom anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand borde föreläggandet inte ha varit utformat som ett åläggande att ge in en anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken. Länsstyrelsen hade dock haft möjlighet att inom ramen för sin tillsyn förelägga personen att ge in de uppgifter som en anmälan om vattenverksamhet ska innehålla. Mark- och miljödomstolens undanröjande av föreläggandet fastställdes mot denna bakgrund.
Mark- och miljööverdomstolens dom 2014-10-07 i mål nr M 383-14
Mark- och miljööverdomstolens dom 2012-05-15 i mål nr M 5707-11
11 kap. 9 a §, 9 b § och 12 § samt 26 kap. 9 § första stycket miljöbalken (1998:808)
M 8837-06
Miljööverdomstolen
2007-12-21
MÖD 2007:39
Tillsyn över vattenverksamhet ----- Länsstyrelsen förelade med stöd av 26 kap. 9 och 14 §§ ägaren till ett kraftverk att vid vite ta bort en 16 cm bred planka som monterats på skibordet vid dammen till kraftverket för att höja dämningsnivån. Miljödomstolen ansåg att den urminnes hävd som tillkom kraftverksanläggningen också innefattade rätt att reglera vattennivån i dammen. Då länsstyrelsens föreläggande enligt miljödomstolen stod i strid med förbudet i 26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken undanröjdes föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att, även om rätten att vidmakthålla dammanläggningen kunde grundas på urminnes hävd, så kunde åtgärden att genom plankan höja dämningsnivån inte stödjas på urminnes hävd. Då åtgärden inte prövats efter ansökan om tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken hade länsstyrelsen enligt MÖD haft fog för föreläggandet och MÖD undanröjde därför miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens föreläggande.
11 kap. 12 § 1 st. samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)