Miljöbalk (1998:808)

Sammanfattning

Strandskyddsdispens ----- Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.

Lagrum

7 kap. 16 §, 17 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken att begränsa användningen av viss kemikalie ----- I samband med ett omprövningsärende vid Koncessionsnämnden (KN) berördes frågan huruvida bolagets användning av kemikalien TDI omfattades av tillståndet till verksamheten. Bolaget uppgav att det förbrukade 100 ton TDI per år. KN angav i skälen till beslutet att gällande tillstånd fick anses omfatta TDI-användningen, att denna användning reglerades av det allmänna villkoret samt att nämnden inte fann skäl att meddela något särskilt villkor om TDI-användningen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det av det allmänna villkoret i KN:s beslut i omprövningsärendet fick anses följa en rätt för bolaget att hantera i vart fall 100 ton TDI per år. MÖD fann vidare att det allmänna villkorets utformning på två sätt gav en viss marginal utöver angiven mängd. Dels skulle verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett, dels fanns utrymme för mindre ändringar, som inte bedömdes medföra ökade störningar till omgivningarna. MÖD fann att frågan om hur stora avvikelser som kunde godtas inte kunde anges generellt och beaktade å ena sidan ämnets farlighet och den oro hanteringen skapade hos närboende samt, å andra sidan, att bolaget borde tillåtas att ha en viss flexibilitet av sin produktion inom tillståndsgiven mängd. MÖD förelade bolaget att vid vite begränsa användningen av TDI till högst 120 ton per år.

Lagrum

24 kap. 1 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken

Nyckelord

Rättskraft Toluendiisocyanat TDI

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fann att förutsättningar förelåg att bevilja strandskyddsdispens för byggande av ett fritidshus på en fastighet i Tanums kommun, Västra Götalands län.

Lagrum

7 kap. 16 §, 18 § och 25 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Natura 2000 Riksintresse Friluftsliv Naturvårdsområde

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning ----- Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.

Lagrum

2 kap. 4 § och 7 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Skälighet Lokalisering Skyddsföreskrifter Föroreningsrisk Grundvatten

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Vitesföreläggande enligt miljöbalken ----- En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.

Lagrum

2 kap. 8 §, 9 kap. 1 § 2 och 10 kap. 2 § och 4 § miljöbalken (1998:808)
8 § lagen (1988:811) om införande av miljöbalken

Nyckelord

Förorenade områden Efterbehandling Undersökningar Faktisk drift Skälighet

Aktuella lagrum