Miljöbalk (1998:808)

Sammanfattning

Avvisat överklagande ----- Efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken beslutade länsstyrelsen att förelägga verksamhetsutövaren att vidta vissa försiktighetsåtgärder till skydd för naturmiljön vid anläggande av en solcellsanläggning. Mark- och miljödomstolen avvisade överklaganden från ett antal närboende, som inte ville att solcellsanläggningen skulle uppföras. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att det vid bedömningen av klagorätt är av avgörande betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. Mot bakgrund av det har Mark- och miljööverdomstolen bedömt att länsstyrelsens prövning uteslutande har tagit sikte på skyddet för naturmiljön och att eventuella olägenheter till följd av solcellsanläggningen kan göras gällande inom ramen för sedvanlig tillsynsverksamhet. Mark- och miljööverdomstolen har därför i likhet med mark- och miljödomstolen funnit att de enskilda inte har haft rätt att överklaga beslutet.

Hänvisade publiceringar

Mark- och miljööverdomstolens dom 2017-12-11 i mål nr M 6622-17
Mark- och miljööverdomstolens dom 2017-12-11 i mål nr M 6621-17
Mark- och miljööverdomstolens beslut 2018-02-14 i mål nr M 6174-16
MÖD 2015:8
MÖD 2013:32
MÖD 2007:6
MÖD 2004:55
MÖD 2001:29
NJA 2012 s. 921
NJA 2004 s. 590 I och II

Lagrum

12 kap. 6 § och 16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Århuskonventionen Enskilda intressen Allmänna intressen Skyddsvärt intresse Enskildas klagorätt

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att käranden har gjort det övervägande sannolikt att en störning i form av PFAS-förorening i mark och grundvatten vid ett flygfält har orsakat PFAS-förorening i en nedströms liggande dricksvattentäkt och att störningen har utgjort en tillräcklig betingelse för skadan. Svaranden har därför bedömts vara ansvarig för skadan enligt 32 kap. miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen har, med hänvisning till att det varit fråga om en pågående störning, bedömt att preskriptionstiden inte börjat löpa och att preskription därför inte inträtt. Skadestånd har dömts ut för kostnader avseende förfluten tid. Någon ersättning för framtida skada enligt 32 kap. 9 § miljöbalken har inte dömts ut eftersom ersättningen, med hänsyn bl.a. till osäkerhet kring teknikutveckling, bedömts inte lämpligen kunna uppskattas på förhand.

Hänvisade publiceringar

NJA 1981 s. 622, NJA 1981:68
NJA 2012 s. 125, NJA 2012:13
NJA 2012 s. 597
NJA 2018 s. 103
NJA 2018 s. 793, NJA 2018:63
NJA 2019 s. 802, NJA 2019:65
NJA 2020 s. 997
NJA 2022 s. 303, NJA 2022:27
Mark- och miljööverdomstolens dom 2021-12-21 i mål nr M 13115-20

Lagrum

10 kap. 1 §, 2 § och 6 §, 21 kap. 1 §, 32 kap. 1 §, 3 §, 8 § och 9 § miljöbalken
9 § miljöskadelagen
2 § preskriptionslagen (1981:130)
1 kap. 1 § skadeståndslagen
31 § miljöskyddslagen

Nyckelord

Miljöskadestånd

Rättsområde

Miljömål

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Förbud vid anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken om solcellsanläggning ----- Ett bolag har anmält en solcellsanläggning inom ett område om 232 hektar enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att brukningsvärd jordbruksmark kommer att tas i anspråk om anläggningen uppförs. Anläggningens storlek och förutsättningar har gjort det svårt att, inom ett rimligt avstånd från vald plats, finna alternativa platser för anläggningen som inte tar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk och som motsvarar kraven på att vara funktionellt lämpliga och ekonomiskt rimliga. Mark- och miljööverdomstolen har uttalat att det i ett sådant fall inte bör krävas av anmälaren att visa konkreta alternativa platser för anläggningen. Däremot behöver anmälaren i sin utredning redogöra för varför andra alternativ, som också kan uppfylla samhällsintresset av förnybar elproduktion, utan att ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk eller göra det i mindre mån, t.ex. vindkraft, inte framstår som lämpliga. Därutöver behöver anmälaren lämna uppgifter som gör att det går att bedöma att behovet av elproduktion enligt anmälan kan ges företräde framför intresset av att marken bevaras för livsmedelsproduktion. Mark- och miljööverdomstolen, som också uttalat att ett väl underbyggt och motiverat ställningstagande av länsstyrelsen bör tillmätas särskild vikt vid bedömningen av vilket samhällsintresse som bör ges företräde, har bedömt att bolaget inte visat att dessa krav varit uppfyllda. Enbart ytterligare försiktighetsmått har inte bedömts kunna leda till att anläggningen tillåts. Mot denna bakgrund och då ett förbud mot anläggningen inte har ansetts komma i konflikt med proportionalitetsprincipen har Mark- och miljööverdomstolen ändrat mark- och miljödomstolens dom samt fastställt länsstyrelsens beslut att förbjuda anläggningen.

Hänvisade publiceringar

Mark- och miljööverdomstolens dom 2022-11-22 i mål nr M 15064-21 samt Mark- och miljööverdomstolens dom 2022-11-22 i mål nr M 1026-22
RÅ 1999 ref. 76
NJA 2018 s. 753

Lagrum

2 kap. 6 §, 3 kap. 1 § och 4 § samt 12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt kommunens beslut att anta en detaljplan som i huvudsak syftar till att möjliggöra bostäder i form av 44 radhus och en förskola för 200 barn. Planens genomförande har förutsatt relativt omfattande saneringsåtgärder av mark-föroreningar. Domstolen har funnit att kommunens redovisning av bedömningen att ett genomförande av planen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan inte uppfyller kraven i plan- och bygglagen (2010:900). Vidare framgår det inte tillräckligt tydligt i vilken omfattning markföroreningarna kommer att avhjälpas för att det ska gå att bedöma om marken efter avhjälpande är lämplig att bebygga. Därtill innehåller planen bestämmelsen om villkor för bygglov som utformats på ett sätt som är i strid med 4 kap. 14 § plan- och bygglagen vilket innebär att planen inte säkerställer att markföroreningarna avhjälps.

Lagrum

5 § miljöbedömningsförordningen (2017:966)
2 kap. 4 §, 4 kap. 14 § p. 4, 16 § p. 1, 32 § andra stycket, 33 b § och 13 kap. 17 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:900)
6 kap. 3 §, 5 §, 6 § och 7 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Översiktlig plan för sanering Villkorad byggrätt Otydlig planbestämmelse Deponi

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Äldre rättighet som grund för omprövning av vattenverksamhet för moderna miljövillkor ----- Sökanden har som grund för sin behörighet åberopat ett tillstånd eller en sådan särskild rättighet att förfoga över vattnet som avses i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att den frågan har betydelse såväl för behörigheten att ansöka om omprövning som för prövningen i sak (dubbelrelevanta rättsfakta). Om det inte är uppenbart att sökandens påstående att det finns ett tillstånd eller en rättighet inte kan vinna bifall (påståendedoktrinen) ska ansökan inte avvisas på den grunden utan domstolen har att ta ställning till frågan som en del av prövningen i sak.

Hänvisade publiceringar

NJA 2012 s. 362, NJA 2012:37
NJA 1993 s. 331, NJA 1993:67

Lagrum

24 kap. 10 § och 12 § 1 miljöbalken
5 a § lagen om införande av miljöbalken
2 kap. 1 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

Rättsområde

Miljömål

Aktuella lagrum