Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
T 449-82
Högsta domstolen
1984-07-25
NJA 1984 s. 587
NJA 1984:96
Tappande part kan lagligen inte åläggas att till den vinnande parten utge belopp avseende vittnesersättning utöver den ersättning som tillerkänts vittnet enligt rättens beslut.
36 kap. 24 § rättegångsbalken (1942:740)
36 kap. 24 § 3 st. första meningen rättegångsbalken (1942:740)
Ö 481-84
Högsta domstolen
1984-07-06
NJA 1984 s. 550
NJA 1984:88
TR har avslagit parts begäran om förordnande av viss person till biträde enligt rättshjälpslagen. Sedan HovR:n efter besvär av parten förordnat personen i fråga till biträde, har domstolsverket anfört besvär mot beslutet i HD. Talan har avvisats på grund av fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB jämförd med 49 kap 4 § 1 st 7 RB.
54 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
49 kap. 4 § 1 st. 7 rättegångsbalken (1942:740)
B 117-83
Högsta domstolen
1984-06-14
NJA 1984 s. 452
NJA 1984:75
Bestämmelserna i andra och tredje meningen av 51 kap 25 § RB har ansetts böra tillämpas med beaktande av tanken bakom det i lagrummets första mening stadgade förbudet mot reformatio in pejus.
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 361-84
Högsta domstolen
1984-06-05
NJA 1984 s. 435
NJA 1984:71
Fråga, i mål om ansvar för misshandel, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet och den tilltalades personliga förhållanden.
21 kap. 3 a § 2 st. rättegångsbalken (1942:740)
T 141-82
Högsta domstolen
1984-05-24
NJA 1984 s. 420
NJA 1984:70
Oljeutsläpp ägde rum i Oxelösunds hamn från ett tankfartyg, som efter grundkänning i samband med tillägg vid kajplats i hamnen fått läckage i en bunkertank. Hamnanläggningens ägare yrkade ersättning av fartygsägaren för uppkommen skada under åberopande av 3 § 1 st lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Fråga, i anledning av invändning från fartygsägarens sida om jämkning av ersättningen, huruvida hamnanläggningens ägare kan anses ha genom vållande på sin sida medverkat till skadan. Fartygsägaren har först i HD såsom särskild grund för jämkning av skadeståndet åberopat att skadan uppkommit i miljöfarlig verksamhet, som hamnanläggningens ägare bedrev, och att denne därför enligt fartygsägarens mening har strikt ansvar för skadan enligt 30 § 1 st miljöskyddslagen (1969:387). HD har med åberopande av 55 kap 13 § RB avvisat den sålunda anförda omständigheten såsom självständig grund för jämkningsyrkandet.
30 § 1 st. miljöskyddslagen (1969:387)
55 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740)