Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 431-82
Högsta domstolen
1983-06-23
NJA 1983 s. 508
NJA 1983:76
Sedan TR i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, förklarat sig ej vara behörig att uppta målet samt part fört talan mot beslutet och tillika i andra hand hemställt om hänvisning till behörig domstol (10 kap 20 § RB), har HovR:n vägrat prövningstillstånd men ej yttrat sig i hänvisningsfrågan. Det har ansetts att HovR:n haft att i samma sammansättning som vid tillståndsprövningen uppta hänvisningsfrågan till behandling. Enär det befunnits kunna ske utan olägenhet, har HD utan återförvisning meddelat hänvisning.
10 kap. 20 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 565-81
Högsta domstolen
1983-03-22
NJA 1983 s. 359
NJA 1983:52
Internationella rättsförhållanden. Fråga om svensk domstols behörighet att upptaga mål om överflyttande av vårdnaden om barn.
NJA 1974 s. 390
NJA 1974 s. 629
NJA 1977 s. 706
7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
Ö 1165-82
Högsta domstolen
1983-03-15
NJA 1983 s. 241
NJA 1983:30
Allmän domstol har ansetts behörig att pröva underhållsskyldigs talan mot försäkringskassa om fastställelse av storleken av fordran som kassan förvärvat mot honom enligt 15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott samt om jämkning av förfallna bidragsbelopp som den underhållsskyldige har att utge till kassan (I). Den rätt mot underhållsskyldig som försäkringskassa förvärvat enligt 15 § lagen om bidragsförskott påverkas ej av att bidragsskyldigheten nedsatts genom dom i mål, i vilket talan väckts efter tidpunkten för kassans förvärv och i vilket kassan ej varit part (II), eller genom avtal mellan den underhållsskyldige och den underhållsberättigade, som träffats efter sagda tidpunkt (III).
15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott
Ö 683-82
Högsta domstolen
1983-02-24
NJA 1983 s. 177
NJA 1983:16
Fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB är inte tillämpligt i fall där HovR ogillat invändning om att svensk domstol överhuvud ej är behörig att uppta målet. Sedan HovR meddelat visst beslut med tillkännagivande att talan mot beslutet inte fick föras, anförde part besvär över beslutet. Besvärsinlagan inkom till HovR:n först efter det att fyra veckor förflutit från dagen för HovR:ns beslut. Härom underrättades partens ombud genom HovR:ns försorg. Ombudet framställde likväl önskemål om att inlagan skulle översändas till HD, och detta önskemål efterkom HovR:n som även översände akten i målet. Vid angivna förhållanden ansågs besvärsinlagans översändande till HD inte böra tilläggas betydelsen att talan skulle anses ha fullföljts i föreskriven ordning. HD, som fann att parten ägt föra talan mot beslutet, förordnade därför att handlingarna skulle återsändas till HovR:n för prövning som avses i 56 kap 3 § RB.
NJA 1969 s. 179
NJA 1982 s. 823
54 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)
56 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 843-81
Högsta domstolen
1982-07-20
NJA 1982 s. 410
NJA 1982:65
Tvist om ersättning för gatukostnader enligt byggnadslagen har ansetts skola prövas av fastighetsdomstol utan hinder av att talan i saken grundats på avtal.
61 § byggnadslagen (1947:385)
10 kap. 20 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740)