Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 8191-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-02-28
MÖD 2017:5
Klagorätt ----- En länsstyrelse överklagade en annan länsstyrelses beslut att godkänna ett ingivet kontrollprogram. Mark- och miljödomstolen avvisade överklagandet. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att beslutet, varigenom det ingivna kontrollprogrammet godkändes, inte kan anses utgöra ett led i tillståndsprövningen och att det därför inte omfattas av bestämmelsen om talerätt i 22 kap. 6 § miljöbalken. Någon annan bestämmelse som uttryckligen ger länsstyrelsen rätt att överklaga beslutet finns inte och länsstyrelsen kan därför inte tillerkännas klagorätt enligt 16 kap. 12 § första stycket 4 miljöbalken. Det har inte heller framkommit att beslutet angår länsstyrelsen i den mening som avses i 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken. Det var därför rätt av mark- och miljödomstolen att avvisa överklagandet.
MÖD 2000:54
RÅ 2003 ref. 86
MÖD 2002:60
MÖD 2003:18
MÖD 2013:7
16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
Ö 1901-16
Högsta domstolen
2017-01-04
NJA 2017 s. 3
NJA 2017:1
Begreppet kända sakägare i 9 kap. 41 b § plan- och bygglagen omfattar även berörd bostadsrättshavare. Det meddelande som kungörs enligt 9 kap. 41 a § rörande ett beslut om beviljat bygglov ska därför skickas också till sådan bostadsrättshavare.
Skärmtaksbygglovet
NJA 2014 s. 267
RÅ 1994 ref. 66
RÅ 1994 not. 321
5 kap. 11 §, 6 kap. 28 §, 9 kap. 25 §, 41 §, 41 a § och 41 b § samt 13 kap. 8 §, 11 § och 16 § plan- och bygglagen (2010:900)
22 § och 23 § förvaltningslagen (1986:223)
F 2014-15
Mark- och miljööverdomstolen
2015-10-17
MÖD 2015:43
Fastighetsreglering ----- Lantmäterimyndigheten hade inte hållit sammanträde vid förrättningen. Av handlingarna framgick att en av sakägarna motsatt sig den sökta regleringen och någon överenskommelse mellan sökandena och sakägaren hade därefter inte träffats. Vid förrättningen fanns det därmed motstridiga intressen mellan sakägarna. Eftersom lantmäterimyndigheten inte avvisat ansökan eller det framstod som uppenbart att fastighetsbildningen inte kunde tillåtas, fann Mark- och miljööverdomstolen det inte funnits skäl att underlåta att hålla sammanträde enligt 4 kap. 14 § fastighetsbildningslagen. Lantmäterimyndighetens underlåtelse att hålla sammanträde var ett sådant handläggningsfel som medförde att förrättningen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom och undanröjande av lantmäterimyndighetens beslut, visades åter till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning.
4 kap. 14 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
P 3231-15
Mark- och miljööverdomstolen
2015-07-02
MÖD 2015:24
Klagorätt i mål om anmälan avseende bristfälligt utförd besiktning av ventilationssystem ----- En funktionskontrollant genomförde en obligatorisk ventilationskontroll i en fastighet efter det att fastighetsägaren förelagts därom av samhällsbyggnadsnämnden (nämnden). Protokollet från besiktningen lämnades in till nämnden som beslutade att inte initiera vidare tillsynsärende enligt plan- och bygglagen ([2010:900], PBL) och därmed avskrev ärendet från vidare handläggning. Anmälaren i ärendet och tillika en hyresgäst i den aktuella fastigheten överklagade nämndens beslut. Länsstyrelsen avvisade överklagandet eftersom den fann att klaganden inte kunde anses vara sakägare i ärendet. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som instämde i länsstyrelsens bedömning och därmed avslog överklagandet. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att aktuella bestämmelser avseende obligatorisk ventilationskontroll i PBL samt plan- och byggförordningen (2011:338), syftar till att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat vilket är av intresse för samtliga hyresgäster i en fastighet. Med hänsyn härtill och med beaktande av att resultatet av en ventilationskontroll har betydelse vid en eventuell prövning av inomhusklimatet enligt miljöbalken, har klaganden såsom boende i fastigheten sådant av rättsordningen erkänt intresse som medför att nämndens beslut att inte vidta ytterligare tillsynsåtgärder mot fastighetsägaren kan anses angå honom. Därmed har klaganden haft rätt att överklaga beslutet.
22 § förvaltningslagen (1986:223)
5 kap. 1 §, 3 § och 7 § samt 8 kap. 2 § plan- och byggförordningen (2011:338)
13 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:900)
Sakägare Klagorätt Avvisa Obligatorisk ventilationskontroll (OVK) Skyddsintresse Hyresgäst Fastighetsägare
M 8396-14
Mark- och miljööverdomstolen
2014-12-19
MÖD 2014:51
Klagorätt ----- Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av en ny bro över Göta älv. Tillståndet överklagades av Sjöfartsverket, två föreningar, flera verksamhetsutövare tillika ägare av fastigheter belägna längs Göta älv och Vänern samt flera kommuner belägna längs Vänern. Mark- och miljööverdomstolen avvisade Sjöfartsverkets överklagande då myndigheten inte är en sådan myndighet som får föra talan enlig 22 kap. 6 § miljöbalken. Även föreningarnas överklaganden avvisades då de inte ansågs uppfylla kraven 16 kap. 13 § miljöbalken. Beträffande verksamhetsutövarna fann domstolen att även om den tillståndssökta bron kan ha inverkan på det framtida nyttjandet av Göta älv för sjöfart och i förlängningen på de verksamheter som verksamhetsutövarna bedriver, är denna inverkan inte av den beskaffenhet att den ska ses som en skada eller ett intrång i de fastigheter som verksamhetsutövarna äger. Verksamhetsutövarnas överklaganden avvisades därmed. Däremot ansågs kommunerna har rätt att överklaga då tillgången till farleden Göta älv är att se som ett sådant allmänt intresse som kommunerna får tillvarata enligt 16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken.
NJA 1958 s. 217
NJA 1971 s. 8
NJA 2004 s. 590
NJA 2012 s. 921
MÖD 2006:22
MÖD 2008:28
16 kap. 12 §, 16 kap. 13 § och 22 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)