Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 8396-14
Mark- och miljööverdomstolen
2014-12-19
MÖD 2014:51
Klagorätt ----- Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av en ny bro över Göta älv. Tillståndet överklagades av Sjöfartsverket, två föreningar, flera verksamhetsutövare tillika ägare av fastigheter belägna längs Göta älv och Vänern samt flera kommuner belägna längs Vänern. Mark- och miljööverdomstolen avvisade Sjöfartsverkets överklagande då myndigheten inte är en sådan myndighet som får föra talan enlig 22 kap. 6 § miljöbalken. Även föreningarnas överklaganden avvisades då de inte ansågs uppfylla kraven 16 kap. 13 § miljöbalken. Beträffande verksamhetsutövarna fann domstolen att även om den tillståndssökta bron kan ha inverkan på det framtida nyttjandet av Göta älv för sjöfart och i förlängningen på de verksamheter som verksamhetsutövarna bedriver, är denna inverkan inte av den beskaffenhet att den ska ses som en skada eller ett intrång i de fastigheter som verksamhetsutövarna äger. Verksamhetsutövarnas överklaganden avvisades därmed. Däremot ansågs kommunerna har rätt att överklaga då tillgången till farleden Göta älv är att se som ett sådant allmänt intresse som kommunerna får tillvarata enligt 16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken.
NJA 1958 s. 217
NJA 1971 s. 8
NJA 2004 s. 590
NJA 2012 s. 921
MÖD 2006:22
MÖD 2008:28
16 kap. 12 §, 16 kap. 13 § och 22 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
M 9421-06
Miljööverdomstolen
2007-11-29
MÖD 2007:45
Skadeersättning för vattenverksamhet ----- En bro uppfördes över en älv som kompensation för att vinterväg och färja inte kunde användas till följd av vattenreglering. Vägbana och räcken kom så småningom att ingå i en gemensamhetsanläggning som förvaltades av en samfällighetsförening. När ersättning för uppskjutna skadefrågor med anledning av anläggandet av kraftstationen skulle avgöras i miljödomstolen ansåg Vattenfall att anläggningsbeslutet medförde att underhållsansvaret helt åvilade samfällighetsföreningen. Miljödomstolen ansåg sig å sin sida inte vara behörig att ompröva ett fastighetsbildningsbeslut. Miljööverdomstolen uttalade följande: För att kompensationsåtgärden skall anses vara tillräcklig måste bron vidmakthållas i gott skick. I det ligger att bron ska vara farbar och säker. Underhåll av vägbanan och räcken bör därför skäligen omfattas av Vattenfalls underhållsskyldighet. Denna skyldighet gäller även om dessa delar förvaltas av samfällighetsföreningen. Vattenfall förpliktades att för all framtid svara för underhållet i sin helhet.
11 kap. 17 § miljöbalken (1998:808)
M 11153-02
Miljööverdomstolen
2004-05-27
MÖD 2004:27
Tillstånd att anlägga järnvägsbro m.m. ----- Huvudfrågan i målet var om byggandet av en järnvägsbro i sin helhet skulle betraktas som tillståndspliktig vattenverksamhet eller om det kan lämnas tillstånd särskilt för uppförandet av de två fundament och stöd för bron som direkt berör vattenområdet. Brokonstruktionen var totalt sett närmare en kilometer lång och passerade vattenområdet endast på en sträcka av ca 60 meter drygt 30 meter över vattenytan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framstod som mest naturligt att betrakta bron i sin helhet som en och samma anläggning för vilken det krävs tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). När det gällde storleken av prövningsavgiften anmärkte MÖD att en miljödomstols arbete med rent rättsliga överväganden normalt inte bör ingå i det som avses med uttrycket "prövningens omfattning" i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, men att det måste beaktas att fastställandet av den slutliga avgiften med nödvändighet sker efter en tämligen skönsmässig bedömning.
MÖD 2000:57 (M 4750-00)
MÖD 2003:68 (M 714-02)
11 kap. 2 § och 9 § miljöbalken (1998:808)
9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
M 5005-02
Miljööverdomstolen
2003-11-19
MÖD 2003:112
Tillstånd att anlägga järnvägsbroar ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
2 kap. 9 §, 4 kap. 8 §, 6 kap. 3 § och 7 §, 7 kap. 27 §, 28 § och 28 a § samt 11 kap. 9 § och 23 § miljöbalken (1998:808)
3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
Ö 4361-96
Högsta domstolen
2000-01-31
NJA 2000 s. 57
NJA 2000:8
Genom kungl brev 1810 och 1812 ålades Götha Canal Bolag att anlägga och för all framtid underhålla en vindbrygga över kanalen. Fråga om denna skyldighet utgör ett servitut och om den kan upphävas genom fastighetsreglering.
NJA 1990 s. 389
1 kap. 4 §, 8 kap. 2 §, 11 kap. 3 § kungörelsen (1974:152) om beslutad ny regeringsform
7 kap. 2 §, 5 § och 9 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
24 kap. 8 § och 10 § samt 28 kap. 10 § miljöbalken (1998:808)
2 § och 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken