Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 5005-02
Miljööverdomstolen
2003-11-19
MÖD 2003:112
Tillstånd att anlägga järnvägsbroar ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
2 kap. 9 §, 4 kap. 8 §, 6 kap. 3 § och 7 §, 7 kap. 27 §, 28 § och 28 a § samt 11 kap. 9 § och 23 § miljöbalken (1998:808)
3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
M 1124-99
Miljööverdomstolen
2001-06-21
MÖD 2001:27
Tillstånd att anlägga ett kraftverk ----- Miljödomstolen hade meddelat tillstånd för ett kraftverket med villkor om minimivattentappning och fiskefrämjande åtgärder. Kommunen överklagade med hänvisning till företagets negativa inverkan på friluftslivet och de höga naturvärdena i området. Kommunen ansåg att det fanns andra fallsträckor som var mer lämpade för kraftproduktion. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att den aktuella fallsträckan var särskilt lämpad för energiproduktion medan inverkan på det rörliga friluftslivet skulle bli måttlig. De förväntade skadorna på bestånden av utter och flodpärlmussla kunde bedömas som ringa och skulle kunna motverkas genom byggande av fiskevägar och utsättning av öring. Företaget skulle inte heller hindra en utveckling och användning av området för friluftsliv och fiske. Ett utnyttjande av fallhöjden för det sökta företaget kunde enligt MÖD:s uppfattning snarast bedömas vara i linje med riksdagens ståndpunkter om fortsatt utbyggnad av småskalig vattenkraft och därmed vara lämplig markanvändning. Två ledamöter var skiljaktiga.
3 kap. 1 §, 2 §, 3 § och 4 § vattenlagen (1983:291)
2 kap. 5 §, 6 §, 7 §, 8 § och 10 § samt 3 kap. 1 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Vattenverksamhet Vattenföretag Digerön Utter Flodpärlmussla Natura 2000-område EU:s habitatdirektiv