Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 681-91
Högsta domstolen
1991-11-20
NJA 1991 s. 633
NJA 1991:107
Sedan TR dömt en tilltalad till fängelse en månad och felaktigt förklarat villkorligt medgiven frihet till en tid av en månad förverkad, har HovR:n, dit åklagaren fullföljt talan till den tilltalades förmån, undanröjt förverkandet och dömt den tilltalade till fängelse två månader. HovR:ns förfarande har ansetts strida mot reglerna om reformatio in pejus i 51 kap 25 § RB.
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
T 440-86
Högsta domstolen
1987-08-11
NJA 1987 s. 602
NJA 1987:100
En vadesvarande i vårdnadsmål yrkade att vadekäranden skulle föreläggas vite enligt 6 kap 21 § FB. HovR:n har ansetts utan hinder av grundsatsen om förbud mot reformatio in pejus äga uppta yrkandet till prövning.
NJA 1964 s. 489
NJA 1966 s. 525
6 kap. 21 § föräldrabalken (1949:381)
B 269-84
Högsta domstolen
1984-12-27
NJA 1984 s. 918
NJA 1984:173
Tillämpning av bestämmelserna i andra och tredje meningen av 51 kap 25 § RB.
NJA 1984 s. 452
51 kap. 25 § andra meningen rättegångsbalken (1942:740)
51 kap. 25 § tredje meningen rättegångsbalken (1942:740)
B 117-83
Högsta domstolen
1984-06-14
NJA 1984 s. 452
NJA 1984:75
Bestämmelserna i andra och tredje meningen av 51 kap 25 § RB har ansetts böra tillämpas med beaktande av tanken bakom det i lagrummets första mening stadgade förbudet mot reformatio in pejus.
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
B 205-83
Högsta domstolen
1983-06-01
NJA 1983 s. 425
NJA 1983:68
Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
23 kap. 2 § 1 st. brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § 3 brottsbalken (1962:700)
2 kap. 2 § 3 st. brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § 3 brottsbalken (1962:700)
55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)