Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 19-87
Högsta domstolen
1987-12-21
NJA 1987 s. 954
NJA 1987:158
Genom att kronofogdemyndighets beskrivning av exekutivt såld fastighet var bristfällig tillfogades köparen skada. Staten har ansetts ansvarig enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen för försummelse från kronofogdemyndighetens sida, oavsett att vissa fel av kommunal myndighet bidragit till försummelsen.
Kronofogdemyndighetens fastighetsbeskrivning
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
3 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
T 449-85
Högsta domstolen
1987-09-29
NJA 1987 s. 648
NJA 1987:110
Vattenmål. Vid prövning av tillåtligheten att ha brygga vid strand till annans vattenområde har insynen från bryggan över bostadstomten på den fastighet till vilken vattenområdet hör ansetts utgöra sådan skada av betydelse för fastighetsägaren att någon rätt att ha bryggan kvar inte förelåg. 2 kap 6 § VL.
2 kap. 6 § vattenlagen(1983:291)
T 585-84
Högsta domstolen
1986-12-17
NJA 1986 s. 773
NJA 1986:136
Fastighet, som var belastad med livstids nyttjanderätt, har vid bodelning ansetts skola upptagas till sitt verkliga värde, dvs marknadsvärdet, om inte parterna enats om annat.
23 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Ö 1799-83
Högsta domstolen
1985-01-10
NJA 1985 s. 67
NJA 1985:11
Gåvoskattemål. I samband med gåvor av fastighet utfärdades till uppfyllande av gåvovillkoren räntefria reverser. Kapitalbeloppen angavs förfalla till betalning sex månader efter uppsägning (I) resp vid anfordran (II). Betalning skedde i båda fallen ett drygt halvår efter gåvotillfället. Det har godtagits att avsikten vid gåvotillfället var att betalning skulle ske så snart lagfarts- och inteckningshandlingar hade ordnats (I) resp ett banklån hade erhållits (II). Eftersom parterna vidare hade skäl att räkna med att reverserna skulle kunna infrias vid den tid då det faktiskt skodde eller åtminstone inom ett år från gåvotillfället, har reversernas värde inte ansetts böra bestämmas enligt den metod som föreskrivs i 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt utan i stället fastställas till det nominella beloppet.
NJA 1982 s. 182
NJA 1982 s. 842
23 § D lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Ö 832-83
Högsta domstolen
1984-11-29
NJA 1984 s. 865
NJA 1984:160
Gåvoskattemål. I samband med upprättande av äktenskapsförord, vari en man till sin hustru överlät en fastighet som gåva, träffades muntligt avtal mellan makarna om att hustrun skulle dem emellan överta betalningsansvaret för den gäld som belastade fastigheten. Situationen har i varje fall i gåvoskatteärendet ansetts böra bedömas på samma sätt som om hustruns övertagande av betalningsansvaret för gälden hade redovisats i äktenskapsförordet rörande fastighetsgåvan. Gåvoskatten har därför bestämts på ett gåvovärde motsvarande tillämpligt taxeringsvärde för fastigheten med avdrag för den gäld som vid gåvotillfället belastade fastigheten.
52 § 1 mom. 2 st. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Äktenskapsförord Fastighet Betalningsansvar Gåvoskatt Gåva Makar