Rättsfall baserat på valda nyckelord.
8044-08
Kammarrätten i Stockholm
2009-11-02
RK 2009:4
Föreläggande enligt 7 kap. 5 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation att iaktta skyldigheter i fråga om tillträde, icke-diskriminering och referenserbjudande på den svenska marknaden för bredbandstillträde i grossistledet i form av bitströmstillträde. Begäran om tillträde har inte varit tillräckligt konkret för att brott mot tillträdesskyldigheten ska anses ha förekommit. Även frågor om innebörden av skyldighet att iaktta icke-diskriminering och att offentliggöra referenserbjudande, samt precisering av tillträdesskyldighet.
Prop. 2002/03:110 s. 171, 187 f. och 377
EG-kommissionens rekommendation av den 11 februari 2003 om relevanta produkt- och tjänstemarknader
Kammarrättens i Stockholm dom den 7 maj 2007 (mål nr 7499-06)
Kammarrättens i Stockholm dom den 14 oktober 2009 (mål nr 8062-08)
4 kap. 5 §, 6 § och 8 § samt 7 kap. 5 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
Accessnät Bilströmstillträde Bredbandstillträde Fibermål Föreläggande Icke-diskriminering Metallbaserade accessnätet Refernserbjudande Rimlig begäran Restrektiv tolkning
M 5577-08
Miljööverdomstolen
2009-10-22
MÖD 2009:22
Föreläggandes rättskraft ----- En länsstyrelse har tidigare meddelat ett föreläggande avseende höjning av ventilationstrummor på en svinstallsbyggnad. Föreläggandet har därefter vunnit laga kraft. Miljö- och byggnadsnämnden har sedan - efter uppföljningsbesök - beslutat om ett nytt föreläggande avseende samma åtgärder som omfattades av det tidigare lagakraftvunna föreläggandet. Miljödomstolen ansåg att det första föreläggandet var att se som ett gynnande beslut för den sakägare, granne, som initierade ärendet och att föreläggandet därmed vunnit negativ rättskraft. Att på nytt utfärda ett föreläggande har inte varit lagligen möjligt. Miljööverdomstolen, som inte delade miljödomstolens uppfattning, ansåg att föreläggandet var att anse som ett betungande beslut för verksamhetsutövaren och att Miljö- och byggnadsnämnden därför haft rätt att besluta om ett nytt föreläggande.
RÅ 2002 ref. 39
26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
5481-08
Kammarrätten i Stockholm
2009-06-12
RK 2009:2
Föreläggande enligt 7 kap. 5 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Fråga om vad som är "rättvis och skälig prissättning" enligt beslut om skyldigheter avseende prissättning av samtalsterminering i mobilt nät.
Prop. 2002/03:110 s. 185, 195 ff. och 380
PTS föreskrifter (2004:5) om LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning
1 kap. 2 §, 4 kap. 11 § och 12 § samt 7 kap. 5 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
Annan prissättning Föreläggande 3G-nät Mobilt nät Prisreglering Rättvis och skälig prissättning Samtalsterminering Samtrafik Övergångsperiod
Ö 34-07
Högsta domstolen
2007-03-21
NJA 2007 s. 163
NJA 2007:24
Tredje man har i utmätningsmål påstått att utmätt lösöre ursprungligen förvärvats av henne för egen räkning och att lösöret därefter inte överlåtits till utmätningsgäldenären utan bara lånats ut till denne. Prövningstillstånd har beviljats i hovrätten för bedömning dels av huruvida tredje man enligt 4 kap. 18 § utsökningsbalken har bevisbördan även för det andra påståendet, dels av vilken verkan det skall ha i förhållande till utmätningsgäldenärens borgenärer att tredje man gett sken av att lösöret överlåtits till utmätningsgäldenären, dels av huruvida tredje man bort föreläggas att väcka talan enligt 4 kap. 20 § samma balk.
NJA 1930 s. 306
NJA 1984 s. 375
NJA 1984 s. 456
NJA 1985 s. 178
NJA 1986 s. 115
NJA 1995 s. 162
NJA 1999 s. 594
4 kap. 18 § och 4 kap. 20 § utsökningsbalken (1981:774)
M 181-04
Miljööverdomstolen
2005-03-11
MÖD 2005:12
Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
2 kap. 3 §, 2 kap. 7 §, 9 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
9 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)