Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 2436-94
Högsta domstolen
1997-12-01
NJA 1997 s. 805
NJA 1997:135
Principen att, efter återförvisning av ett mål, frågan om rättegångskostnader i högre rätt skall prövas i samband med målet efter dess återupptagande är inte tillämplig när en fråga om fastighetsbildning återförvisas till lantmäterimyndighet. 18 kap 15 § 3 st RB. Principen vid s k speciell processgemenskap att en rättegångshandling som en medpart företar gäller även till förmån för de övriga är inte tillämplig på ett yrkande beträffande rättegångskostnad. 14 kap 8 § 2 st RB.
NJA 1990 s. 42 (beträffande den förstnämnda frågan)
6 § räntelagen (1975:635)
18 kap. 15 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1254-97
Hovrätten för Västra Sverige
1997-09-12
RH 1998:6
Processbehörighet i utsökningsförfarandet när part visats vara psykiskt sjuk.
2 kap. 6 § första stycket utsökningsbalken (1981:774)
11 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
11 kap. 4 § och 7 § föräldrabalken (1949:381)
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
B 63-96
Arbetsdomstolen
1997-05-28
AD 1997 nr 69
Inför Sveriges inträde som medlem i den Europeiska unionen (EU) den 1 januari 1995 nominerade den svenska regeringen genom beslut i december 1994 en svensk man till befattning som domare i Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen). Den 1 januari 1995 beslöt företrädare för samtliga dåvarande EU-medlemsstaters regeringar - dvs. även den svenska regeringen - gemensamt att utnämna mannen till domarbefattningen. - En kvinnlig domare väckte vid tingsrätten talan mot svenska staten och yrkade att staten skulle förpliktas att utge skadestånd till henne. Hon hävdade att den svenska regeringen hade agerat könsdiskriminerande till nackdel för henne när regeringen nominerade och, tillsammans med övriga EU-medlemsstaters regeringar, utnämnde mannen och inte henne till domare i EG-domstolen. Till stöd för sin talan åberopade hon bl.a. bestämmelserna i 16 och 25 §§ jämställdhetslagen (1991:433) och den tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser som enligt hennes mening borde göras till följd av EES-avtalet och EG-rätten. Hon gjorde gällande att hon hade bättre sakliga förutsättningar för arbetet än mannen. Staten bestred kvinnans talan. - Tingsrätten beslöt att genom särskild dom - mellandom - pröva om skadeståndssanktionerade bestämmelser om rätt till lika behandling av män och kvinnor vid tillträde till anställning, vilka gällt enligt svensk rätt eller EG-rätt under tiden december 1994 och januari 1995, hade varit tillämpliga för staten i samband med tillsättningen av en svensk domare i EG-domstolen. I mellandom besvarade tingsrätten den ställda frågan (mellandomstemat) nekande. Domen överklagades av kvinnan med yrkande om att mellandomstemat skall besvaras jakande. Staten bestred ändring. - I arbetsdomstolen uppkommer bl.a. följande frågor: 1) Vilken betydelse har i detta fall EG-rätten för ställningstagande till mellandomstemat? - 2) Föreligger förutsättningar för arbetsdomstolen att avgöra målet utan att först begära ett förhandsavgörande av EG-domstolen enligt ar
Artikel 177 i Romfördraget (1994:1500)
16 § och 25 § jämställdhetslagen (1991:433)
17 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
69/97
T 933-93
Högsta domstolen
1997-03-06
NJA 1997 s. 121
NJA 1997:25
Förutsättningar har inte ansetts föreligga för HovR att avgöra tvistemål utan huvudförhandling.
NJA 1988 s. 106
NJA 1989 s. 754
NJA 1991 s. 188
NJA 1992 s. 363
NJA 1992 s. 513
NJA 1993 s. 109
NJA 1993 s. 111
NJA 1994 s. 290
Artikel 6 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
50 kap. 21 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
50 kap. 25 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
59 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 4042-96
Högsta domstolen
1996-11-13
NJA 1996 s. 676
NJA 1996:110
HovR undanröjde, med hänvisning till överrättens allmänna skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt sätt handlagda, TR:s dom, återförvisade målet och angav att beslutet inte fick överklagas. Ansökan om resning och klagan över domvilla avseende beslutet har ansetts inte skola avvisas utan prövas i sak. Fråga, vid denna prövning, om HovR:n hade bort undanröja TR:ns dom.
NJA 1989 s. 646
17 kap. 7 § 1 st. 4 rättegångsbalken (1942:740)
50 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)