Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 5165-23
Högsta domstolen
2024-06-19
NJA 2024:36
NJA 2024 s. 470
En åklagare som varit förundersökningsledare i ett brottmål har ansetts vara jävig med hänsyn till hennes tidigare arbete på en advokatbyrå där en advokat, såväl under tiden åklagaren arbetade på byrån som senare under brottmålsprocessen, företrätt en av målsägandena. Resning har beviljats då det inte varit uppenbart att jävet inte påverkat utgången i målet.
"Åklagarjävet"
Europarättsligt avgörande
NJA 1998 s. 148, NJA 1998:24
”Pirate Bay-målet” NJA 2010 s. 274
”Adjungerade ledamotens jäv” NJA 2014 s. 482
Tekniska rådets jäv” NJA 2022 s. 905
RÅ 2009 ref. 8
HFD 2011 ref. 15
HFD 2020 ref. 16
Piersack v. Belgium, 1 October 1982, Series A no. 53
Paunović v. Serbia, no. 54574/07, 3 December 2019
Walston v. Norway [dec.], no 37372/97, 11 December 2001
4 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740)
7 kap. 6 § rättegångsbalken (1942:740)
58 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 4250-13
Högsta domstolen
2014-06-25
NJA 2014 s. 482
NJA 2014:44
En åklagare, som har varit tjänstledig från Åklagarmyndigheten och tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätten, har deltagit i avgörandet av ett brottmål. Den adjungerade ledmoten har ansetts jävig att handlägga brottmålet. Resning har inte beviljats då det var uppenbart att jävet inte hade påverkat utgången i målet. Även fråga om en nämndeman, som var ledamot i en polisnämnd, har varit jävig. - Offentlig försvarare har förordnats i resningsärendet med hänsyn till ärendets karaktär och till att frågan i ärendet varit av vikt för ledning av rättstillämpningen. Samma dag avgjordes målen Ö 4305-13, Ö 4631-13 och Ö 4809-13 på likartat sätt.
Adjungerade ledamotens jäv
NJA 1981 s. 1205
NJA 1998 s. 228
NJA 2007 s. 841
NJA 2010 s. 274
RÅ 2009 ref. 8
HFD 2011 ref. 15
Europadomstolens avgörande i mål Piersack mot Belgien, no. 8692/79 den 1 oktober 1982
Europadomstolens avgörande i mål Campbell och Fell mot Förenade Kungariket, nos. 7819/77 och 7878/77, den 28 juni 1984
Europadomstolens avgörande i mål Sramek mot Österrike, no. 8790/79, den 22 oktober 1984
Europadomstolens avgörande i mål Belilos mot Schweiz, no. 10328/83, den 29 april 1988
Europadomstolens avgörande i mål Hauschildt mot Danmark, no. 10486/83, den 24 maj 1989
Europadomstolens avgörande i mål Langborger mot Sverige, no. 11179/84, den 22 juni 1989
Europadomstolens avgörande i mål Wettstein mot Schweiz, no. 33958/96, den 21 december 2000
Europadomstolens avgörande i mål Cooper mot Förenade Kungariket, no. 48843/99, den 16 december 2003
Europadomstolens avgörande i mål Puolitaival och Pirttiaho mot Finland, no. 54857/00, den 23 november 2004
Europadomstolens avgörande i mål Sacilor Lormines mot Frankrike, no. 65411/01, den 9 november 2006
EU-domstolens avgörande den 19 september 2006 (stor avdelning) i målet C-506/04, Wilson
Artikel 6.1 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna oh de grundläggande friheterna (1994:1219)
4 kap. 13 §, 21 kap. 3 b § och 58 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 4187-07
Högsta domstolen
2008-10-29
NJA 2008 s. 986
NJA 2008:87
En tilltalad har dömts för rattfylleri, varvid tingsrätten har uttalat att åtalet varit styrkt. I domskälen har tingsrätten dock antecknat att brotten begåtts en annan dag än den som angetts i gärningsbeskrivningen. Sedan länsstyrelsen på grund av felet i gärningsbeskrivningen ansett sig inte kunna meddela slutligt beslut om körkortsåterkallelse, har riksåklagaren klagat över domvilla och gjort gällande att domen varit så oklar eller ofullständig att det inte framgått av den hur rätten dömt i saken eller i vart fall att det förekommit ett grovt rättegångsfel som kunnat antas ha inverkat på utgången. Riksåklagarens klagan över domvilla har avvisats, eftersom den med klagan åsyftade ändringen i domen inte ansetts omfattad av åklagares klagointresse.
NJA 1995 s. 152
59 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
5 kap. 1 § körkortslagen (1998:488)
B 381-02
Högsta domstolen
2002-06-14
NJA 2002 s. 342
NJA 2002:42
Åtal har beträffande häktad väckts endast för andra brott än som låg till grund för beslutet om häktning. Fråga om ansvar för tjänstefel av åklagare respektive domare som inte hävt häktningsbeslutet.
NJA 1996 s. 306
NJA 1996 s. 806
NJA 1997 s. 368
NJA 1992 s. 555
NJA 1994 s. 304
NJA 1996 s. 237
NJA 1997 s. 186
NJA 2001 s. 35
20 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Ö 4551-99
Högsta domstolen
2000-12-21
NJA 2000 s. 706
NJA 2000:102
Fråga om åklagare genom försummelse vållat sådana kostnader för den tilltalade att denne skall få ersättning av allmänna medel. 31 kap 2 § rättegångsbalken.
NJA 1982 s. 836
NJA 1984 s. 641 II
NJA 1985 s. 85
31 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättegångskostnad Ersättning av allmänna medel Försummelse Försvararkostnad Inställelse Resekostnad Åklagare