Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Sammanfattning

Dispensansökan avseende myggbekämpning i ett naturreservat ----- Enligt huvudregeln kan ett överklagande inte prövas när tiden för den aktuella åtgärden löpt ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann dock att så kan ske när man, som i detta fall, kan förvänta sig ytterligare ansökningar om dispens och tillstånd för besprutning nästkommande år med sakomständigheter som i allt väsentligt skulle vara oförändrade. Klaganden ansågs därför ha ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna prövade (RÅ 1997 ref. 24). Enligt naturreservatsbestämmelserna var det förbjudet att använda biologiska bekämpningsmedel i området. Dispens kunde ges om det förelåg särskilda skäl. MÖD fann att det myggproblem som årligen drabbade området var så pass besvärande för lokalbefolkningen och de som besökte området att det fick anses vara ett angeläget allmänt intresse att komma till rätta med det. Den osedvanligt besvärande myggförekomsten var därmed ett särskilt skäl för dispens. Området hade även utpekats som ett Natura 2000-område. Då störningen inte riskerade att bli betydande ansågs myggbekämpningen inte heller tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Hänvisade publiceringar

RÅ 1997 ref. 24

Lagrum

7 kap. 7 § 2 st., 26 § och 28 a § miljöbalken (1998:808)
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2003:8) om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om områdesskydd
Rådets direktiv 1979/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet)
Rådets direktiv 1992/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet)
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2003:8) om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om områdesskydd

Nyckelord

Prioriterat bevarandevärde Rörligt friluftsliv Rastplats Sångsvan Fiskgjuse Trana Helikopter Ramsar-område Riksintresse Häckningslokal Nedre Dalälven

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Strandskyddsdispens ----- En bäck i en ravin hade periodvis ett mycket litet vattenflöde och klaganden ifrågasatte att bäcken skulle omfattas av strandskydd på samma sätt som sjöar och större vattendrag. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bäcken var vattenförande och utgjorde ett vattendrag. Bäcken omfattades därmed av det generella strandskyddet. MÖD medgav strandskyddsdispens för uppförande av ett bostadshus på åkermark intill ravinen. Husets placering och tomtplatsens avgränsning innebar inte något hinder för allmänhetens tillträde till ravinen och skulle inte påverka livsvillkoren för växter och djur. MÖD fann att de allmänna intressen som strandskyddet avser att skydda i detta fall inte alls eller endast obetydligt skulle skadas genom den åtgärd som ansökan avsåg. En inskränkning av rätten att använda marken för uppförande av ett hus skulle gå längre än vad som krävs för att skyddet skall tillgodoses. Den kommunala nämndens beslut fastställdes.

Lagrum

7 kap. 13 §, 15 § 1 st., 16 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)
11 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Nyckelord

Proportionalitetsprincipen Intresseavvägning

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m. ----- Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Hänvisade publiceringar

RÅ 1993 ref. 97
RÅ 1994 ref. 39
Regeringens beslut den 7 mars 2002, nr 5

Lagrum

2 kap. 9 §, 4 kap. 8 §, 7 kap. 27 §, 28 a §, 28 b § och 29 §, 11 kap. 23 §, 16 kap. 1 §, 17 kap. 1 §, 19 kap. 2 § samt 21 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
1 kap. 1 § och 4 §, 2 kap. 2 § och 8 §, 4 kap. 1 § samt 5 kap. 1 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
20 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Senast ändrad genom Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1882/2003
Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. Senast ändrad genom Rådets förordning (EG) nr 807/2003.

Nyckelord

Bevarandeområde Skyddsområde Habitatdirektivet Fågeldirektivet Kompensationsåtgärd Århuskonventionen Järnvägsplan Flygsäkerhet

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Dispens från biotopskydd ----- En jordbrukare ville lägga igen tre öppna diken för att skapa ett rationellare jordbruk och sökte dispens från biotopskyddet. Miljööverdomstolen fann att syftet med bestämmelsen var att för framtiden bevara växt- och djurliv i biotopen genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kunde skada denna miljö. Det var vidare uppenbart att biotopskyddet inte var till sådan nackdel att det enligt proportionalitetsprincipen skulle kunna motivera dispens med hänsyn till den rätt att få ersättning som fanns i 31 kap. miljöbalken. Enbart möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kunde inte anses utgöra särskilda skäl för dispens.

Hänvisade publiceringar

RÅ 1997 ref. 59

Lagrum

7 kap. 11 §, 25 § och 26 § samt 31 kap. miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Dispens från biotopskydd ----- Att alléer omfattas av ett generellt biotopskydd har inte ansetts innebära att varje specifik allé därmed har utpekats som värdefull. Det är biotoptypen som sådan som är det skyddsvärda. För att åstadkomma ökad trafiksäkerhet fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja väghållaren dispens att beskära och hugga ner ett stort antal träd i en allé. Som villkor för dispensen föreskrev länsstyrelsen bl.a. att vissa träd skulle återplanteras i avsnitt av allén som bedömts värdefulla.

Lagrum

7 kap. 11 § 2 st., 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. samt bilaga 1 till förordningen

Nyckelord

Biotopskyddsområde Trafikfara Risk Föryngring

Aktuella lagrum