Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 2630-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-02-16
MÖD 2015:3
Dispens enligt 14 § artskyddsförordningen ----- Ett bolag ansökte om dispens för att anlägga en skid- och turistanläggning inom ett kungsörnsrevir i Härjedalens kommun. Länsstyrelsen gjorde bedömningen att anläggningen var att betrakta som ett "tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse" och gav bolaget dispens enligt artskyddsförordningen. Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen, som kom fram till att anläggningen inte nådde upp till kravet på allt överskuggande allmänintresse och avslog ansökan om dispens. Bolaget överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att den planerade anläggningen kommer att innebära ett avsiktligt störande av kungsörnarna, vilket inte är tillåtet utan dispens. Trots att etableringen skulle innebära ca 300 nya arbetstillfällen i Härjedalens kommun fann Mark- och miljööverdomstolen att anläggningen inte kunde betraktas som ett "tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse", vilket är vad som krävs för att dispens ska kunna ges. Någon dispens kunde därför inte beviljas och bolagets överklagande avslogs.
MÖD 2013:13
Mark- och miljööverdomstolens dom den 22 december 2014 i mål M 4937-14
EU-domstolens dom den 30 januari 2002 i mål C-103/00
EU-domstolens dom den 18 maj 2006 i mål C-221/04
4 § och 14 § artskyddsförordningen (2007:845)
M 4937-14
Mark- och miljööverdomstolen
2014-12-22
MÖD 2014:48
Dispens enligt 14 § artskyddsförordningen (2007:845) ----- Ett vindkraftsbolag ansökte hos länsstyrelsen om dispens från artskyddsförordningen för att få uppföra vindkraftverk inom ett område där det sedan flera år häckat ett havsörnspar. Länsstyrelsen gjorde bedömningen att verken skulle komma att hamna så nära örnboet att sannolikheten för att havsörnen skulle komma att förolyckas var stor. Att medge en dispens under dessa förhållanden innebar enligt länsstyrelsens mening ett avsiktligt dödande eller störande enligt 4 § punkterna 2 och 4 i artskyddsförordningen. Länsstyrelsen avslog därför ansökan. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som avslog överklagandet. Bolaget överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att det stod helt klart att bolagets avsikt inte var att döda eller störa havsörn. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det var fråga om tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet där verksamhetsutövaren är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas och att artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter. Kommer man vid denna miljöprövning fram till att verksamheten, med föreskrivna villkor om försiktighetsmått och skyddsåtgärder, inte kommer i konflikt med fridlysningsbestämmelserna blir det inte aktuellt med någon dispensgivning. I motsatt fall är verksamheten olämpligt lokaliserad och ska inte tillåtas. Domstolen fann därför att dispens från artskyddsförordningen inte borde prövas i detta skede och bolagets ansökan avvisades.
EU-domstolens dom den 30 januari 2002 i mål C-103/00
MÖD 2013:13
Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 maj 2012 i mål M 7639-11
EU-domstolens dom den 18 maj 2006 i mål C221/04
4 § artskyddsförordningen (2007:845)
2 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
M 5040-05
Miljööverdomstolen
2006-06-15
MÖD 2006:44
Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m. ----- Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
RÅ 1993 ref. 97
RÅ 1994 ref. 39
Regeringens beslut den 7 mars 2002, nr 5
2 kap. 9 §, 4 kap. 8 §, 7 kap. 27 §, 28 a §, 28 b § och 29 §, 11 kap. 23 §, 16 kap. 1 §, 17 kap. 1 §, 19 kap. 2 § samt 21 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
1 kap. 1 § och 4 §, 2 kap. 2 § och 8 §, 4 kap. 1 § samt 5 kap. 1 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
20 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Senast ändrad genom Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1882/2003
Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. Senast ändrad genom Rådets förordning (EG) nr 807/2003.
Bevarandeområde Skyddsområde Habitatdirektivet Fågeldirektivet Kompensationsåtgärd Århuskonventionen Järnvägsplan Flygsäkerhet