Alla rättsfall som refererar till Konkurslag (1987:672).
3953-16
Högsta förvaltningsdomstolen
2017-04-07
HFD 2017 ref. 52
Efter att ett förhandsbesked om skatt överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen har det bolag som ansökt om beskedet försatts i konkurs. Konkursboet har inte ansetts ha rätt att träda in som part i målet men konkursförvaltaren har beretts möjlighet att föra bolagets talan.
3 kap. 9 § konkurslagen (1987:672)
5 § och 16 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
Ö 2179-15
Högsta domstolen
2016-12-28
NJA 2016 s. 1169
NJA 2016:101
Ersättning för rättegångskostnader vid avskrivning på grund av återkallelse av konkursansökan.
NJA 1982 s. 36
AD 2015 nr 9
18 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
2 kap. 9 § och 23 § konkurslagen (1987:672)
Ö 6170-15
Högsta domstolen
2016-12-28
NJA 2016 s. 1186
NJA 2016:103
Om ett avtal som en konkursförvaltare har ingått för boet varit oförmånligt, ska frågan om förvaltarens ansvar för boets skada prövas genom klander av slutredovisningen och inte inom ramen för prövningen av hans arvode. Det gäller också när boets kostnad för en sakkunnig som har biträtt i konkursförvaltningen påstås ha blivit alltför hög. - Även fråga om hur arvode ska bestämmas när förvaltaren har brustit i omsorg avseende viss förvaltningsåtgärd.
NJA 2003 s. 99
NJA 2014 s. 798
7 kap. 10 § och 11 §, 13 kap. 7 §, 14 kap. 1 §, 4 § och 6 § samt 17 kap. 1 § konkurslagen (1987:672)
Ö 1068-15
Hovrätten över Skåne och Blekinge
2016-12-20
RH 2017:36
Prövningen av om en återvinningstalan har väckts för sent enligt den subsidiära sexmånadersfristen i 4 kap. 20 § konkurslagen har ansetts vara en fråga om rättegångshinder. Därutöver fråga om konkursboet har brustit i aktivitet och om boet, med normal aktivitet, skulle haft kännedom om de återvinningsgrundande omständigheterna vid en tidpunkt som medför att återvinningstalan har väckts för sent.
JT 1989/90 s. 359 f
Prop. 1975:6 s. 258
NJA 1978 s. 132
NJA 1981 s. 330
NJA 1982 s. 224
NJA 1984 s. 777
NJA 1989 s. 383
NJA 1990 s. 241
NJA 1997 s. 332
SvJT 1931 rf. s. 59
4 kap. 20 § konkurslagen (1987:672)
Peter, Rättegång under 34 kap. Inledning
Roberth, Praktisk process V Rättegångshinder, 2008, s. 145 ff
Konkurslagen under 4 kap. 20 § första stycket
Hans, 2 uppl., s. 30
Gösta, Materiell konkursrätt, 2 uppl., s. 262
Lars, Konkursrätt, 1961, s. 313
Konkurs och annan insolvensrätt, 11 uppl., s. 162
M 8398-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-05-05
MÖD 2015:19
Avgift för tillsyn på en fastighet ----- Efter det att ett bolag gått i konkurs beslutade nämnden att konkursboet skulle betala en tillsynsavgift enligt miljöbalken. Konkursförvaltaren överklagade beslutet och anförde att konkursboet abandonerat fastigheten och den lösa egendomen inklusive industri och byggavfall som fanns på fastigheten. Länsstyrelsen biföll överklagandet och anförde att rådigheten över fastigheten återgått till gäldenären genom abandoneringen och att konkursboet därför inte var verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Sedan mark- och miljödomstolen i dom avslagit nämndens överklagande av länsstyrelsen beslut överklagades domen av nämnden till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att konkursboet, såvitt avsåg tillsynsåtgärder vidtagna efter konkursutbrottet, inte kunde undgå sitt miljörättsliga ansvar, nämligen att som verksamhetsutövare vara skyldig att betala tillsynsavgifter till nämnden. Detta ansvar kunde konkursboet inte undandra sig genom att åberopa abandonering. Mark- och miljööverdomstolen fastställde därför, med viss justering, nämndens beslut.
MÖD 2013:36
NJA 2004 s. 777
3 kap. 1 §, 3 § och 9 §, 7 kap. 8 § samt 8 kap. 6 § konkurslagen (1987:672)