Alla rättsfall som refererar till Lag (1985:206) om viten.
M 8632-01
Miljööverdomstolen
2003-04-22
MÖD 2003:39
Utdömande av vite ----- En miljönämnd ansökte om utdömande av vite om 30 000 kr mot en fastighetsägare för att denne inte hade följt ett föreläggande att ansluta fastighetens avlopp till en godkänd avloppsanläggning. Fastighetsägaren invände att vitet borde efterskänkas med hänsyn till hans små ekonomiska förhållanden (6 000 kr/mån i pension, fastigheten taxerad till 81 000 kr). Miljödomstolen ansåg att skäl inte förelåg för att helt efterskänka vitet, men väl att jämka det till 15 000 kr. Miljööverdomstolen ändrade endast på så vis att vitet fastställdes till 10 000 kr.
3 § och 9 § lagen (1985:206) om viten
M 1556-00
Miljööverdomstolen
2002-12-06
MÖD 2002:84
Utdömande av vite ----- En restaurang hade vitesförelagts av en miljönämnd att hålla nere bullret från verksamheten så att den ekvivalenta ljudnivån i omgivande lägenheter inte överskred 25 dBA. Vid utdömandet av vitet fann MÖD efter överklagande att de uppmätta nivåerna (31-34 dBA) på ett signifikant sätt översteg den nivå som angivits i föreläggandet och att restaurangbolaget, oavsett det faktum att det s.k. bakgrundsljudet också överskred 25 dBA, därmed hade överträtt föreläggandet. Det faktum att bolaget senare hade vidtagit åtgärder för att nedbringa ljudnivåerna utgjorde enligt domstolen inte skäl att anse att vitet hade förlorat sin betydelse. Däremot sattes beloppet ned något mot bakgrund av dessa omständigheter och att förhållandevis lång tid hade förflutit sedan överträdelsen ägde rum.
Lagen (1985:206) om viten
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) Buller inomhus och höga ljudnivåer
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) Buller inomhus och höga ljudnivåer
2664-00
Regeringsrätten
2002-11-14
RÅ 2002 ref. 62
Ändamålet med ett vite har förlorat sin betydelse, när de förelagda prestationerna blivit obehövliga till följd av att adressaten på grund av sin utsatta ekonomiska situation - och således inte i ett direkt syfte att undgå vitespåföljd - tvingats att avyttra den verksamhet som avsågs med vitesföreläggandet. Hänsyn har också tagits till det förhållandet att adressaten inte kunnat antas återuppta verksamheten inom överskådlig tid.
Prop. 1984/85:96 s. 55
NJA 1971 s. 437
9 § första stycket första meningen lagen (1985:206) om viten
Offentligrättsligt vite II, 1980, s. 95-102
Viteslagstiftningen, 1989, s. 196-203.
1552-99
Regeringsrätten
2002-06-24
RÅ 2002 ref. 39
Sedan beslutsmyndigheten återkallat sina lagakraftvunna vitesförelägganden, har vitena inte kunnat dömas ut fastän adressaten kunnat antas ha åsidosatt föreläggandenas föreskrifter.
2 §, 3 §, 6 § och 9 § lagen (1985:206) om viten
10 kap. 18 § plan- och bygglagen (1987:10)
Offentligrättsligt vite I s. 129-143
Viteslagstiftningen s. 133-137.
M 2638-01
Miljööverdomstolen
2002-04-22
MÖD 2002:28
Utrivningsföreläggande avseende brygga ----- Länsstyrelsen hade förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att riva ut en brygga, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade miljödomstolens bedömning att bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom att utgöra hinder för båtfart m.m. och att det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet.
26 kap. 9 § och 11 kap. 9 § och 12 § miljöbalken (1998:808)
2 § viteslagen (1985:206)