Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 2826-08
Miljööverdomstolen
2009-03-19
MÖD 2009:8
Kontrollprogram angående ljudnivå från musik ----- En lokal för en rockklubb har ansetts som en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § första stycket miljöbalken och ska därför brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Kravet gäller oavsett att besökarna befinner sig där frivilligt. Miljööverdomstolen fann det därför motiverat att reglera såväl musikljudets ekvivalenta som maximala ljudnivå.
9 kap. 3 § och 9 § 1 st. samt 26 kap. 19 § miljöbalken (1998:808)
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2005:7) om höga ljudnivåer
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2005:7) om höga ljudnivåer
M 1556-00
Miljööverdomstolen
2002-12-06
MÖD 2002:84
Utdömande av vite ----- En restaurang hade vitesförelagts av en miljönämnd att hålla nere bullret från verksamheten så att den ekvivalenta ljudnivån i omgivande lägenheter inte överskred 25 dBA. Vid utdömandet av vitet fann MÖD efter överklagande att de uppmätta nivåerna (31-34 dBA) på ett signifikant sätt översteg den nivå som angivits i föreläggandet och att restaurangbolaget, oavsett det faktum att det s.k. bakgrundsljudet också överskred 25 dBA, därmed hade överträtt föreläggandet. Det faktum att bolaget senare hade vidtagit åtgärder för att nedbringa ljudnivåerna utgjorde enligt domstolen inte skäl att anse att vitet hade förlorat sin betydelse. Däremot sattes beloppet ned något mot bakgrund av dessa omständigheter och att förhållandevis lång tid hade förflutit sedan överträdelsen ägde rum.
Lagen (1985:206) om viten
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) Buller inomhus och höga ljudnivåer
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) Buller inomhus och höga ljudnivåer
M 8697-99
Miljööverdomstolen
2001-05-09
MÖD 2001:17
Föreläggande enligt miljöskyddslagen att motverka buller från musiklokal ----- En miljönämnd förelade en musikklubb att vidta bullerbegränsande åtgärder så att den omgivande miljön inte utsattes för ekvivalenta ljudnivåer överstigande 25 dB(A). Efter yttrande från Socialstyrelsen fann Miljööverdomstolen att föreläggandet var miljömässigt motiverat vid denna typ av verksamhet och de begärda åtgärderna tekniskt möjliga och inte ekonomiskt orimliga.
18 § hälsoskyddslagen (1982:1080)
5 § och 40 § miljöskyddslagen (1969:387)
T 587-85
Högsta domstolen
1986-12-10
NJA 1986 s. 702
NJA 1986:125
Vid försäljning i en butik av TV- och radioapparater m m demonstrerades apparaternas ljudåtergivning för kunderna genom att musik spelades under korta stunder, 30 sekunder - en minut. Förfarandet har ansetts innebära intrång i upphovsmännens rätt att göra verken tillgängliga för allmänheten (2 § upphovsrättslagen). En styrelseledamot och firmatecknare - tillika anställd i det aktiebolag som drev butiken - har ansetts handla oaktsamt och till följd härav ålagts att utge skäligt vederlag för det intrång i upphovsrätten som ägt rum i bolagets verksamhet.
2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk