Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 7556-01
Miljööverdomstolen
2003-04-25
MÖD 2003:41
Buller och andra störningar från en badplats ----- En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
2 kap. 3 §, 9 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
T 4882-95
Högsta domstolen
2002-04-19
NJA 2002 s. 213
NJA 2002:26
I ett duschrum som installerats i en bostadslägenhet i ett äldre flerbostadshus har det uppkommit mögel. Fråga om hyresvärdens skadeståndsansvar gentemot hyresgästen för personskador som denne drabbats av under den tid han bott i lägenheten.
12 kap. 15 §, 16 § och 24 § jordabalken (1970:994)
44 § 7 mom., 46 §, 49 § och 50 § byggnadsstadgan (1959:612)
3 kap. 15 § och 20 § hälsovårdsstadgan (1958:663)
3 kap. 15 § och 20 § hälsovårdsstadgan (1958:663)
M 8697-99
Miljööverdomstolen
2001-05-09
MÖD 2001:17
Föreläggande enligt miljöskyddslagen att motverka buller från musiklokal ----- En miljönämnd förelade en musikklubb att vidta bullerbegränsande åtgärder så att den omgivande miljön inte utsattes för ekvivalenta ljudnivåer överstigande 25 dB(A). Efter yttrande från Socialstyrelsen fann Miljööverdomstolen att föreläggandet var miljömässigt motiverat vid denna typ av verksamhet och de begärda åtgärderna tekniskt möjliga och inte ekonomiskt orimliga.
18 § hälsoskyddslagen (1982:1080)
5 § och 40 § miljöskyddslagen (1969:387)
M 8671-99
Miljööverdomstolen
2000-07-12
MÖD 2000:29
Hundgård och sanitär olägenhet ----- Miljödomstolen hade ålagt en fastighetsägare att flytta på en hundgård. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att krav enligt 18 § hälsoskyddslagen endast kunde gälla åtgärder på platsen eller förbud mot den störande verksamheten. Föreläggandet omformulerades därför till att avse förbud mot att hålla hundar i den aktuella hundgården på närmare avstånd från bostadshus än 200 m.
18 § hälsoskyddslagen (1982:1080)