Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 6524-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-06-12
MÖD 2013:42
Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken ----- På grund av en vägomdragning och byggandet av en 450 m lång bullervall i en båge runt en bostadsfastighet, belägen på landsbygden strax utanför ett samhälle, har störningar uppkommit för bostadsfastigheten. Från gårdsplan till vägbana är avståndet ca 100 m. Klagandena gjorde gällande att en ekonomisk skada i form av minskat marknadsvärde uppstått på grund av störningar från vägen i form av bl.a. buller och barriäreffekter. Efter en bedömning av de marknadsvärdepåverkande störningarna, bl.a. den estetiska immissionen och andra faktorer, kom Mark- och miljööverdomstolen fram till att störningarna var allmänvanliga, att skadan kunde uppskattas till omkring 5 % av marknadsvärdet och att detta fick tålas utan ersättning.
NJA 1999 s. 385
NJA 1977 s. 424
Hovrättens för Västra Sverige dom 1982-06-03 i mål nr T 283/81
32 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
Skadestånd Trafikverket Immissioner Störning Skada Ortsvanlig Allmänvanlig Vägtrafikbuller Väsentlighetsrekvisit Barriäreffekt Fastighetsvärdering Skälighetsbedömning
M 7556-01
Miljööverdomstolen
2003-04-25
MÖD 2003:41
Buller och andra störningar från en badplats ----- En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
2 kap. 3 §, 9 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)