Alla rättsfall som refererar till Jordabalk (1970:994).
T 2031-13
Högsta domstolen
2014-06-17
NJA 2014 s. 465
NJA 2014:42
Andrahandsuthyrning. Om något annat inte har överenskommits med hyresvärden är en hyresgäst ansvrig för skada som uppkommer genom andrahandshyresgästens vållande.
Läckaget hos snabbmatsserveringen
12 kap. 24 § jordabalken (1970:994)
T 269-14
Hovrätten över Skåne och Blekinge
2014-06-13
RH 2014:30
Fråga om hyresätt till bostadslägenhet saknade besittningsskydd på grund av att lägenheten utgjorde en del av upplåtarens egen bostad, 12 kap. 45 § första stycket 3 jordabalken.
Prop. 1967:141 s. 87 f.
12 kap. 45 § första stycket 3 jordabalken (1970:994)
ÖH 10956-13
Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden
2014-06-09
RH 2014:44
Hyresnämndsmål. Hovrätten ansåg att hyresgästen allvarligt åsidosatt sina skyldigheter genom sitt agerande i samband med en brand i lägenheten. Hovrätten konstaterade att risken för upprepning bör vägas in när frågan om hyresavtalet upphörande bedöms. För att risken för upprepning ska vara beaktansvärd krävs enligt hovrätten att omständigheterna vid en samlad bedömning typiskt sett och med viss styrka tala för en sådan risk. Hovrätten ansåg att det förhållandet att hyresgästen inte hade vidtagit de åtgärder som krävdes för att förvissa sig om att branden inte var ordentligt släckt inte i sig innebar att det fanns en reell risk för att hyresgästen på nytt skulle orsaka en brand i lägenheten. Vad som sammantaget hade framkommit om risken för framtida bränder var enligt hovrättens mening inte tillräckligt för slutsatsen att det fanns en beaktansvärd risk för framtida bränder orsakade av hyresgästen. Hyresgästens agerande i samband med branden var enligt hovrätten inte tillräckligt för att hyresavtalet skäligen skulle upphöra på den grunden.
RH 2014:12
12 kap. 46 § första stycket 2 jordabalken (1970:994)
F 1026-13
Mark- och miljööverdomstolen
2014-05-27
MÖD 2014:22
Fastighetsreglering och fastighetsbestämning ----- Målet gäller innebörden av ett s.k. allmänt färdselservitut, som tillkommit vid laga skifte år 1848. Sådana är till sin natur olokaliserade. Frågan i målet var om servitutet kommit att rättsligt lokaliseras till en väg som passerar ett gårdscentrum. Utredning rörande överenskommelse mellan fastighetsägarna om lokalisering saknades. Servitutens innebörd och innehållet i 14 kap. JB om att servitut ska utövas utan att orsaka skada har ansetts som en grundläggande utgångspunkt. Det finns inte klart stöd i befintlig domstolspraxis för slutsatsen att ett faktiskt nyttjande av en väg eller en faktisk lokalisering ska medföra en rättslig lokalisering. Färdselservitutet har konstaterats vara alltjämt olokaliserat.Med utgångspunkt i en bedömning av servitutets faktiska belastning har det inte ansetts motiverat att genom fastighetsreglering förordna att färdselservitutet inte ska gälla inom området närmast gårdscentrum, inkluderande viss hagmark.Mark-och miljödomstolens dom har fastställts utom vad avser rättegångskostnader.
NJA 1982 s. 69
NJA 1998 s. 77
Svea hovrätts dom 1979-05-22 i mål B 485/77
Göta hovrätts utslag 1990-06-06 i mål Ö 941/89
Hovrättens för Övre Norrland utslag 1991-02-21 i mål Ö 5/90
Göta hovrätts utslag 2008-05-30 i mål nr Ö 539-08
NJA 1979 s. 44
14 kap. 6 § och 11 § jordabalken (1970:994)
5 kap., 7 kap. och 14 kap. fastighetbildningslagen (1970:988)
T 555-12
Hovrätten för Övre Norrland
2014-05-26
RH 2014:33
På fast egendom avsedd för bostadsändamål har utförts åtgärder för om- och tillbyggnad som varit bygglovspliktiga. Efter att fastigheten sålts har det förhållandet att bygglov saknats ansetts utgöra fel i fastigheten. Köparna har ansetts kunna utgå ifrån att bygglov funnits och har alltså inte haft någon undersökningsplikt i det avseendet. Även fråga om beräkning av prisavdragets storlek.
Prop. 1975/76:164, s. 83 ff.
NJA 2011 s. 576
11 kap. 64 § plan och bygglagen (2010:900)
4 kap. 12 § jordabalken (1970:994)
Fastighetsköp