Rättsfall baserat på valda nyckelord.
F 1026-13
Mark- och miljööverdomstolen
2014-05-27
MÖD 2014:22
Fastighetsreglering och fastighetsbestämning ----- Målet gäller innebörden av ett s.k. allmänt färdselservitut, som tillkommit vid laga skifte år 1848. Sådana är till sin natur olokaliserade. Frågan i målet var om servitutet kommit att rättsligt lokaliseras till en väg som passerar ett gårdscentrum. Utredning rörande överenskommelse mellan fastighetsägarna om lokalisering saknades. Servitutens innebörd och innehållet i 14 kap. JB om att servitut ska utövas utan att orsaka skada har ansetts som en grundläggande utgångspunkt. Det finns inte klart stöd i befintlig domstolspraxis för slutsatsen att ett faktiskt nyttjande av en väg eller en faktisk lokalisering ska medföra en rättslig lokalisering. Färdselservitutet har konstaterats vara alltjämt olokaliserat.Med utgångspunkt i en bedömning av servitutets faktiska belastning har det inte ansetts motiverat att genom fastighetsreglering förordna att färdselservitutet inte ska gälla inom området närmast gårdscentrum, inkluderande viss hagmark.Mark-och miljödomstolens dom har fastställts utom vad avser rättegångskostnader.
NJA 1982 s. 69
NJA 1998 s. 77
Svea hovrätts dom 1979-05-22 i mål B 485/77
Göta hovrätts utslag 1990-06-06 i mål Ö 941/89
Hovrättens för Övre Norrland utslag 1991-02-21 i mål Ö 5/90
Göta hovrätts utslag 2008-05-30 i mål nr Ö 539-08
NJA 1979 s. 44
14 kap. 6 § och 11 § jordabalken (1970:994)
5 kap., 7 kap. och 14 kap. fastighetbildningslagen (1970:988)