Alla rättsfall som refererar till Brottsbalk (1962:700).
B 5819-14
Högsta domstolen
2016-06-30
NJA 2016 s. 680
NJA 2016:57
Artskyddsbrott. En person har åtalats för att han salufört skinn av prärievarg (canis latrans) under förespegling att det var exemplar av varg (canis lupus). Varg är, i motsats till prärievarg, en skyddad art. Utformningen av den i målet tillämpliga delen av straffbestämmelsen om artskyddsbrott i 29 kap. 2 b § miljöbalken, som i aktuellt avseende hänvisar till den s.k. CITES-förordningen, har ansetts strida mot det i legalitetsprincipen ingående kravet på att straffbestämmelser måste vara i tillräcklig grad tydliga. Personen har därför frikänts.
Vargskinnen
1 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
29 kap. 2 b § miljöbalken (1998:808)
Artikel 2 och artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (CITES-förordningen)
B 1868-15
Hovrätten över Skåne och Blekinge
2016-06-29
RH 2016:69
Företagsbot för aktiebolag eftergavs. Bolagets ende aktieägare hade dömts till strängare påföljd än böter för det brott som företagsboten skulle avse. Företagsboten skulle därför leda till en oönskad sanktionskumulation som var alltför ingripande för den dömde aktieägaren.
Prop. 1985/86:23 s. 73
JuU 1985/86 s. 15 f
Prop. 2005/06:59 s. 38 f.
NJA 1990 s. 401
NJA 2012 s. 826
NJA 2013 s. 502
NJA 2014 s. 377
NJA 2014 N 8
Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
36 kap. 10 § brottsbalken (1962:700)
B 5276-14
Högsta domstolen
2016-06-22
NJA 2016 s. 641
NJA 2016:52
Förutsättningar för utvidgat förverkande av sedlar som har påträffats i samband med narkotikainnehav.
36 kap. 1 b § brottsbalken (1962:700)
B 1892-16
Hovrätten för Västra Sverige
2016-06-22
RH 2016:46
Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
Prop. 1982/83:165 s. 21 ff
NJA II 1983 s.445
Prop. 1989:28 s.112
Prop. 2013/14:120
NJA 2013 s. 145
NJA 2006 s. 708
1 kap. 1 § samt 7 kap. 4 § 1 st. 2 p. och 2 st. brottsbalken (1962:700)
10 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
EKMR artikel 7
2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
Egenmäktighet med barn Vårdnad om barn Vård enligt LVU Legalitetsprincipen Skadestånd Kränkning
B 6315-15
Högsta domstolen
2016-06-09
NJA 2016 s. 453
NJA 2016:40
En åklagare och en domare som inte uppmärksammade att förutsättningar för häktning inte längre förelåg har dömts för tjänstefel.
NJA 1997 s. 186
NJA 2002 s. 336
NJA 2002 s. 342
20 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
24 kap. 20 § rättegångsbalken (1942:740)