Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
Ö 5046-94
Högsta domstolen
1995-09-26
NJA 1995 s. 503
NJA 1995:79
Tillstånd till prövning i hovrätt av skadeståndsfråga har ansetts böra meddelas med hänsyn till sambandet mellan denna fråga och en samtidigt överklagad påföljdsfråga som ej krävt sådant tillstånd.
49 kap. 12 § rättegångsbalken (1942:740)
49 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740)
B 55-95
Arbetsdomstolen
1995-09-20
AD 1995 nr 113
Sedan en arbetstagare avskedats inleds förhandlingar mellan denne och arbetsgivaren. Under dessa berörs inte frågan om preskription. Så snart den preskriptionstid som följer av 41 § anställningsskyddslagen löpt ut avbröt arbetsgivaren förhandlingarna och avvisade arbetstagarens krav. Arbetsdomstolen har ansett att arbetsgivaren i detta fall får anses ha medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden samt att arbetstagaren, som väckt talan vid domstol inom en månad från det att förhandlingarna avslutades, inte på grund av preskription förlorat sin talan. Arbetsdomstolen har också gjort uttalanden av innebörd att tingsrätten bort pröva preskriptionsfrågan i mellandom.
41 §, 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
17 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
113/95
Ö 847-95
Svea hovrätt
1995-09-08
RH 1995:79
I ett dispositivt tvistemål har endast ett av kärandens båda yrkanden bifallits. Domen har inneburit att en av svaranden gjord invändning om kvittningsgill motfordran - uppgående till väsentligt högre belopp än kärandens yrkanden - ogillats. Fråga om fördelningen av rättegångskostnadsansvaret, särskilt med tanke på den i målet gjorda kvittningsinvändningen.
18 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1297-95
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1995-08-24
RH 1995:76
Enbart ett påstående från åklagaren om att ett icke namngivet vittne, som av rädsla inte velat träda fram, har pekat ut någon som gärningsman har inte ansetts tillräckligt för att sannolika skäl för brott skall föreligga.
24 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 193-95
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1995-08-21
RH 1995:85
Bestämmelsen i 3 kap. 5 § föräldrabalken har ansetts utgöra hinder för en man, som påstår sig vara far till ett barn, att väcka talan om fastställande av faderskap. Denna bestämmelse har inte ansetts uppenbart stå i strid med artikel 8 i Europakonventionen.
Prop. 1975/76:170 s. 140-141, 307-308
Lu 1975/76:33 s. 77
Prop. 1993/94:117
NJA 1949 s. 144
NJA 1970 s. 347
SvJT 1968 rf s. 89
Europadomstolen E.C.H.R. no. 94 (1985)
Europakommissionens avgörande den 5 februari 1970 i mål 3100/67
NJA 1964 s. 66
Europadomstolen E.C.H.R. Series A no. 31 (1979)
Artikel 8 p. 1 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
11 kap. 14 § kungörelsen (1974:152) om beslutad ny regeringsform
3 kap. 5 § föräldrabalken (1949:381)
13 kap. 2 § 1 st. rättegångsbalken (1942:740)
Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Höglund, Svensk familjerättspraxis s. B II 11
Europakonventionens införlivande med svensk rätt - en halvmesyr, JT 1994-95 nr 2 s. 259-269
International Journal of Law and the Family 2, 1988, s. 90
Den Europeiske Menneskeretskonventionen, Jurist- og Okonomforbundets Forlag, 1995
Mannens talerätt vid fastställande av faderskap, SvJT 1992 s. 549-582
Föräldrab