Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 1727-03
Miljööverdomstolen
2003-12-30
MÖD 2003:139
Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk ----- I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
6 kap. 3 §, 4 §, 5 § och 7 §, 7 kap. 16 §, 18 § och 28 a § samt 9 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning
M 1894-03
Miljööverdomstolen
2003-10-17
MÖD 2003:100
Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel ----- Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
2 kap. 3 § och 9 §, 6 kap. 3 § och 7 §, 7 kap. 28 a § och 28 b §, 11 kap. 2 § och 6 §, 16 kap. 6 § och 26 kap. 19 § miljöbalken (1998:808)
M 9421-02
Miljööverdomstolen
2003-10-13
MÖD 2003:95
Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel ----- Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med " de arbeten som behöver utföras" i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
2 kap. 7 §, 6 kap. 1 §, 3 § och 7 §, 22 kap. 26 § och 28 § miljöbalken (1998:808)
21 a § miljöskyddslagen (1969:387)
13 kap. 48 § vattenlagen (1983:291)
Miljöfarlig verksamhet MKB Verkställighetsförordnande Igångsättningsmedgivande Scanraff Återförvisning
M 7024-01
Miljööverdomstolen
2003-07-02
MÖD 2003:73
Tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid en kemisk fabrik ----- Ett bolag ansåg att förbränning av flytande klorerade biprodukter som uppkommit i en process utgjorde återanvändning och därigenom inte var att betrakta som avfall. Miljööverdomstolen fann att förbränningen utgjorde intern behandling av farligt avfall och att prövningen av förbränningen måste ske mot de krav som ställs i avfallsförbränningsförordningen.
EG-domstolens dom i mål C-129/96 Inter-Environment Wallonie ASBL mot Région wallonne, REG 1998 s. II-00609
EG-domstolens dom i målen C-418/97 och C-419/97 ARCO Chemie Nederland Ltd mot Minister van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer (C-418/97) och Vereniging Dorpsbelang Hees, Stichting Werkgroep Weurt+ och Vereniging Stedelijk Leefmilieu Nijmegen mot Directeur van de dienst Milieu en Water van de provincie Gelderland (C-419/97), REG 2000 s. I-04475
EG-domstolens dom i mål C-9/00 Palin Granit OY och Vehmassalon kansanterveystyön kuntayhtymän hallitus, REG 2002 s. I-03533
2 kap. 3 §, 9 kap. 6 § samt 15 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall
3 § och 4 § avfallsförordningen (2001:1063)
Miljöfarlig verksamhet Avfallskategori Hydro Polymer AB Stenungssund Återvinning Bortskaffande Bränsle Samförbränning Verkställighetsförordnande EG-domstolen
M 993-03
Miljööverdomstolen
2003-03-18
MÖD 2003:21
Interimistiskt förordnande ----- Miljööverdomstolen meddelade verkställighetsförordnande för tillstånd till täktverksamhet med hänvisning till att täkten bedrivits på platsen under ansenlig tid, att de enskilda motstående intressena inte hade sådan tyngd att de i sig talade emot samt att det saknades skäl att anta att det skulle uppkomma beaktansvärda, irreversibla verkningar pga. förordnandet.
MÖD 2002:91 (M 7188-02)
12 kap. 1 §, 19 kap. 5 §, 20 kap. 3 § samt 22 kap. 1 § och 2 § miljöbalken (1998:808)
28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)