Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 2214-08
Högsta domstolen
2009-06-09
NJA 2009 s. 308
NJA 2009:33
Hovrätten har i strid med tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 § rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar. Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens bevisvärdering utan att beviset tagits upp på nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
NJA 1979 s. 773
NJA 1981 s. 1052
NJA 2006 s. 457
35 kap. 13 §, 51 kap. 23 §, 51 kap. 28 §, 55 kap. 14 § och 55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 9779-05
Svea hovrätt
2006-01-27
RH 2006:2
Hovrätten undanröjde ett av bilförare godkänt föreläggande av ordningsbot för att vid färd med personbil inte ha medfört körkort eftersom förarens identitet kunde fastställas direkt på plats av polisen genom RPS-data. Föreläggandet kunde därmed inte anses överensstämma med lag.
Prop. 1979/80:178 s. 72
Prop. 1997/98:124 s. 90
RH 1984:92
9 kap. 2 § andra stycket 3 körkortslagen (1998:488)
59 kap. 6 § och 10 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 2837-03
Högsta domstolen
2005-02-03
NJA 2005 s. 17
NJA 2005:4
Fråga huruvida domstol kan undanröja betalningsansvar för felparkeringsavgift på den grunden att en överträdelse bedöms som obetydlig.
Månadsmärket i vindrutan
NJA 1975 s. 570 I-III
NJA 1985 s. 893
1 §, 2 § och 5 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
Felparkeringsavgift Betalningsansvar Lokal trafikföreskrift Parkeringsanmärkning Straffrihetsgrunder Undanröjande
Ö 2971-00
Högsta domstolen
2001-11-12
NJA 2001 s. 731
NJA 2001:102
Hovrätt har avgjort ett mål om försättande i konkurs på handlingarna utan att lämna gäldenären tillfälle att slutföra sin talan. Fråga bl.a. om det rättegångsfel som förevarit kunde antas ha inverkat på målets utgång.
NJA 1997 s. 121
NJA 1999 s. 544
NJA 1981 s. 395
NJA 1989 s. 378
NJA 1998 s. 232
NJA 1999 s. 113
58 kap. 28 §, 52 kap. 11 § och 55 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
2 kap. 6 § och 16 kap. 2 § konkurslagen (1987:672)
Artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
M 2020-00
Miljööverdomstolen
2001-01-12
MÖD 2001:2
Domförhet ----- Rätten i miljödomstolen i mål om strandskyddsdispens var felaktigt sammansatt med en lagfaren domare, ett miljöråd och två sakkunniga ledamöter. Det borde ha varit enbart de två förstnämnda. Den felaktiga sammansättningen har inte ansetts inverka på målets utgång då rättens dom var enhällig. Det ansågs därför inte föreligga skäl att återförvisa målet till underinstansen.
RÅ 1999 ref. 52
20 kap. 5 § miljöbalken (1998:808)
51 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)